Vänsterns Gabriel Boric (t.v.) och högerns José Antonio Kask. Bild från Twitter/@financelygroup

Presidentvalet i Chile går till en andra klasskampsomgång

Valet i Chile (igår, 21/11)  gav ingen av de många president-kandidaterna egen majoritet. De två som fick flest röster går vidare till en ny valomgång, som kommer att genomföras 19 december.

Flest röster fick extremhögerkandidaten José Antonio Kast, son till en nazist-sympatiserande tysk immigrant , som i Chile etablerade sig som kapitalist i korvbranschen. Katoliken José Antonio Kast är känd för sin uppskattning av Chiles tidigare nyliberale militärdiktator, som 1973 med USA:s stöd lät bomba presidentpalatset, grep makten och genomförde ett omfattande dödande av arbetarrörelsens politiska, fackliga och kulturella företrädare. Kast är också känd för konservativa ståndpunkter i alla frågor, och har liknats vid en ny Trump eller Bolsonaro. Han fick närmare 29 procent av de i första omgången avgivna rösterna.

Tvåa i gårdagens första valomgång blev vänsterns Gabriel Boric, en tidigare studentledare som ställde upp för en koalition där också kommunistpartiet ingår. Koalitionens har fört fram ett socialdemokratiskt reformprogram. Stödet i första omgången uppgick till närmare 26 procent av rösterna.

Resten av rösterna fördelade sig så att höger- och  så kallade mitten-höger-kandidater samlade cirka 25 procent, och den så kallade mitten-vänstern 20. Detta innebär att Boric för att kunna vinna i den andra omgången måste tillförsäkra sig en mycket stor del av rösterna från dem som igår röstande på mitten-vänstern, och samtidigt mobilisera många av dem som igår inte röstade alls.

Utgången av valet den 19 december kommer att ha stor betydelse för den politiska framtiden i hela regionen. Samtidigt är det uppenbart att vänstern och arbetarrörelsen oavsett valutgången måste gå in i fas av intensiv mobilisering och organisering om reell demokrati och social rättvisa skall kunna förverkligas. Enligt många bedömare är också medelklassens skrämmande starka stöd till reaktionära projekt, i Chile så väl som på andra håll i Latinamerika, ett problem som vänstern, utan att göra programmatiska eftergifter, måste utforma en strategi för att tackla.

 

Liknande artiklar