Hemlösa djur, flest katter, är Sveriges största djurskyddsproblem.
Kommuner kan beordra att djur som bildat kolonier ska skjutas, dels är det ovärdigt oss människor att döda försvarslösa djur, dessutom löser det bara situationen för stunden, dags att ändra taktik?
Räddandet av djur ligger helt på ideella krafter och om man bara räknar katter är det ca 150.000 hemlösa, ett enormt lidande och föreningar jobbar minst sagt i motvind!
Många vill inte lägga pengar på att kastrera eller vill avla fram ännu fler djur, trots att det finns så många.
Katter som överges är sällan kastrerade och på en del gårdar vill man ha en stadig ström av musjägare, så där undviker man att kastrera katterna, det blir som en kattfabrik!
De lagar som tillkommit har fortfarande fokus på personligt ansvar, där många brister, så lite andra grepp kanske?
Vilken hjälteinsats om veterinärer kastrerade gratis!
Färre oplanerade ungar och hos kattföreningar skulle pengarna räcker längre. Det skulle snabbt bli färre hemlösa katter då många katter skulle vara kastrerade när de överges!
Eller att staten skulle bekosta kastrering av alla katter!
Hög kostnad, men skulle troligen kosta mindre än all tid och resurser med avskjutning, djurskyddskontroller och uppföljning.
Förra året nådde Länsstyrelsen 5,4-7% av sitt mål på 10 % i årliga djurskyddskontroller, så med färre kattkolonier, färre kattsamlare mm, blir det mindre lidande och bättre djurskydd.
Anette Ingelsson
