José Maria Maravilla höll möte om det politiska läget i El Salvador

Västeråsaren José Maria Maravilla har återigen besökt Eskilstuna och stadens folkhögskola. Det har blivit en tradition att Latinamerikagruppen i Eskilstuna bjuder in honom för att ge oss en uppdatering angående det politiska läget i El Salvador, Josés gamla hemland. Han tvingades i landsflykt under inbördeskriget som rådde under 80-talet. De rika oligarkerna (stora jordägare och företagare) släppte loss sin militär för att krossa vänstern, arbetarrörelsen och folkliga organisationer.

Vänstern tvingades att i självförsvar formera ett motstånd och så föddes det av flera olika vänsterorganisationer bestående FMLN.

Kriget rasade i många år men en fredsförhandling upptogs så småningom då ingen av sidorna kunde vinna militärt. 1992 slöts ett fredsavtal. FMLN blev en politisk front som till och med så småningom vann regeringsmakten genom val. Men FMLN-ledningen hade anpassat sej och inga reformer som utmanade olikarkernas ägande såg dagen ljus. Knappt några reformer alls. Besvikelsen och demoraliseringen inom arbetarklassen och bönderna ledde till at FMLN tappade allt mer av sitt folkliga stöd.

FMLN som regerat i 10 år sedan 2009 förlorade 2019 regeringsmakten. I valet fick man katastrofalt dåliga 14,5 procent, Den traditionella högern fick 31 procent. Vann gjorde uppstickaren Nayib Bukele med 53 procent.

Han kommer från en företagarfamilj, själv också affärsman, och har gjort en snabb karriär. I ett internt bråk blev han utesluten ur FMLN. Han parti “Nya idéer” bildades av exilsalvadoraner i USA.

José kunde berätta att Bukele försöker att presentera sej som varken höger eller vänster. Den krisande fackföreningsrörelsen har han samlat till diskussioner och möten med syftet att göra den regeringsstyrd. Han har under de två åren han regerat tagit initiativ till olika stora projekt. Han har sökt knyta band med resursstarka krafter. Han har besökt arabländer (han är själv fjärde generationen invandrare fån Libanon), Israel, Kina etc. Han försöker visa att han står upp mot USA. Ett sätt att spela på aversionen mot USA är att införa Bitcoin som officiell valuta. Trots anti-USA känslor hos många salvadoraner så har 2,5 miljoner emigrerat till just USA. Dessa skickar tillsammans årligen motsvarande ungefär 5 miljarder dollar till hemlandet. Skickas dom i dollar så tar betalkanaler som Western Union avgifter, och oligarkernas banker hanterar pengarna när de väl anlänt. USA har genom dollarberoendet i El Salvador ekonomisk makt. Genom att införa bitcoin vill Bukele slå ett slag mot USA, mellanhänderna och den traditionella överklassen. Och på detta sätt också skaffa sej popularitet. Nu planeras till och med en helt ny stad; Bitcoin City!

Järnvägar planeras och naturgas importeras för att producera el. Matpaket delas ut till befolkningen. Ett nytt fotbollsstadium ska byggas för motsvarande 500 miljoner dollar. Många frågar sej var pengarna kommer ifrån!

Bukele har stigit till makten baserad på folkligt missnöje med både högern och den “vänster” som FMLN representerade. Ty det var inte bara högerregimen som tillträdde efter fredsavtalet som vältrade sej i korruption. Så även delar av FMLN-ledningen som berikade sej grundligt. Flera av dem lever idag i exil i Nicaragua.

I sådana historiska situationer när de traditionella politiska alternativen är i kris finns utrymme för “populister”, starka män, att svinga sej upp till makten under förevändning att de står ovanför den traditionella vänster-högerskalan, att de representerar “hela folket”. De kan synas sväva ovanför klassmotsättningarna. De kan till och med mästra överklassen och tvinga den till eftergifter. Karl Marx gav denna typ av ledare beteckningen “Bonapartister”. (Efter Napoleon Bonaparte i Frankrike och hans brorson Ludwig Bonaparte som på samma sätt svingade sej upp till makten vid 1800-talets mitt). Den Bonapartistiske ledaren kan balansera mellan olika klasser men till syvende och sist försvarar han den ekonomiska ordning som garanterar fortsatt kapitalism. Typexempel på en sådan ledare var ju Juan Perón i Argentina. Och Bukele verkar allt mer leva upp till epitetet.

José menar att man kan se tre starka ekonomiska grupperingar i dagens El Salvador. Den ekonomiskt mäktigaste är naturligtvis de traditionella kapitalisterna, “oligarkerna”, med jord, banker och industrier.

Den andra är gruppen kring FMLN som berikat sej och den tredje är klanen runt Bukele.

Men den traditionella oligarkin är just nu berövad förmågan att direkt styra politiskt. Den makten ligger nu i Bukeles händer.

Ett centralt tema i hans politik är att varje salvadoransk familj ska fungera som ett företag. Marknadsekonomi ända ner på mikronivå. Att han trots retorik mot USA och högern inte har några som helst socialistiska ambitioner står alltså helt klart.

José berättar också att Singapore framhålls av Bukele som ett exempel at följa. Ett litet land som moderniserats och där ordning råder.

En livlig diskussion utbröt efter Josés genomgång. Några deltagare pekade på att

besvikelsen med FMLN som nu tagit sej uttryck i stödet till en populistisk bonapartist visar på bristen på självförtroende hos arbetarklassen. Man har tappat tron på förmågan att bygga sin egen rörelse.

Att besvikelsen på traditionella arbetarpartiers ledningar kan få människor att halka snett i sökandet efter alternativ är ju inte unikt för El Salvador. Se vad som just nu händer i vårt eget land Sverige!

Peter Widén

Liknande artiklar