Kari Parman:
Vad ska världsledarna göra nu – blunda och låta USA:s lillebror fortsätta sitt korståg?
Så, Israel har börjat bomba Iran också nu. Som om inte kriget i Gaza räckte. Som om världen inte redan satt och svettades inför risken att hela Mellanöstern exploderar. Men där kom den – ännu en israelisk attack, mitt i ett grannland. Ingen krigsförklaring. Ingen FN-resolution. Bara bomber. Igen.
Och nu undrar man:
Vad tänker världens ledare göra?
Tänker de – som vanligt – blunda, mumla något om “återhållsamhet från båda sidor” och låta USA:s lillebror fortsätta sitt heliga korståg?
För det är ju det Israel är – Washingtons bortskämda lillebror med kärnvapen, apartheidpolitik och total straffrihet. Det spelar ingen roll hur många barn Israels militär skjuter, hur många sjukhus som bombas eller vilka gränser som korsar. Storebror står ändå där i bakgrunden och säger: “Dom menar inte illa. Dom bara… försvarar sig.”
Ett korståg utan slut
Men det här har slutat handla om försvar för länge sen. Det här är ett korståg. Ett stormaktsprojekt klätt i religiösa draperier och säkerhetspolitiska floskler. Israel vill inte bara ha “trygga gränser”. Israel vill dominera. Kontrollera. Utplåna varje gnista av palestinskt självbestämmande, varje liten ficka av motstånd.
Och nu – när hela Gaza är i ruiner, när folk dör av hunger, när världen knappt ens orkar räkna döda längre – då riktas blickarna österut. Mot Iran. Mot nästa front.
Vad ska vi kalla det?
Förebyggande självförsvar?
Geopolitisk terapi?
En lagom liten explosion för att flytta fokus från Netanyahus rättegång?
Tystnaden är medskyldighet
Och medan bomberna faller, hörs nästan inget från EU. Inget från FN som är värt namnet. Någon enstaka “oro” här, någon diplomatisk viskning där. Som om det handlade om väderprognosen, inte om ett anfallskrig mitt i en redan brinnande region.
Det är skrämmande hur snabbt stormakter kan bli ryggradslösa när det gäller just Israel. Samma ledare som rullar ut sanktioner mot Ryssland, som avbryter samarbete med Kina, som kastar sig över varje afrikansk stat med demokratiskt underskott – de står som tysta skolbarn när Israel börjar skramla med sina drönare.
Det är som att Israels regering spelar efter helt egna regler, där folkrätt bara gäller andra.
USA:s lilla bulldozer
Vi måste prata om vad Israel har blivit: en regional bulldozer som vet att inget kommer hända, vad de än gör. Det är ju ändå bara palestinier, libaneser, syriska barn, iranska soldater – aldrig “vitt liv” i västs ögon. Aldrig några som räknas på riktigt.
Och varje gång världen börjar ifrågasätta – då kommer USA till undsättning. Lite vapen, lite bistånd, några miljarder dollar, några vackra ord om demokrati, och så är allt förlåtet. Och lillebror får fortsätta rulla fram som en ockupationsmaskin i turbo.
Så vad tänker Macron göra? Eller Friedrich Merz? Eller vår egen statsminister?
Tänker de säga något som biter, för en gångs skull? Tänker de ställa krav, stoppa vapenexport, kalla hem ambassadörer, bryta tystnaden?
Eller tänker de göra som vanligt – titta bort, ta en extra espresso och hoppas att det hela “lugnar ner sig” av sig självt?
När Israel börjar bomba Iran mitt under ett pågående folkmord i Gaza, då finns inget utrymme kvar för neutralitet. Då är varje tystnad ett val.
Och varje val säger något.
Kari Parman
Gnosjö
