FN:s oberoende undersökningskommission har nu slagit fast det som har varnats för i snart två år: Israel begår folkmord i Gaza. Den 72 sidor långa rapporten, skriven av tre internationellt erkända jurister och grundad på 1948 års folkmordskonvention, konstaterar att fyra av de fem förbjudna handlingarna i konventionen är uppfyllda och att det finns ”fullt ut övertygande” bevis för folkmordsavsikt – det tyngsta beviskravet i internationell rätt.
Hade det internationella rättssystemet fungerat som tänkt hade reaktionerna vid det här laget inte väntat på sig. Stater som påstår sig värna folkrätten, såsom Sverige, skulle redan ha vidtagit kraftfulla åtgärder: infört ett nationellt stopp för vapen och komponenter som kan nå den israeliska militären, nekat fartyg med militär last tillträde till sina hamnar och förbjudit flyg med krigsmateriel att använda sitt luftrum.
De skulle ha infört inreseförbud för politiska och militära ledare som deltar i krigsförbrytelser och förstärkt stödet till Unrwa, det FN-organ som försöker hålla två miljoner instängda människor vid liv. De hade också kallat folkmord för folkmord. Istället svarar man med tystnad (man har ju fullt upp med att svartmåla de demonstranter som protesterar mot folkmordet), samtidigt som Israel inleder en markinvasion i Gaza stad…
Folkmordskonventionen förpliktar alla stater att agera så snart det finns en allvarlig risk för folkmord, inte att vänta på en dom i Haag…
Passiviteten, i kombination med åtgärder som direkt försvagar hjälparbetet (indraget stöd till UNRWA, fortsatt handel med Israels vapenindustri), innebär att Sverige inte bara underlåter att förhindra folkmord utan också bidrar till att det fortsätter.
Påståendet att inget kan göras utan EU-beslut håller inte. Enskilda stater har redan infört nationella vapenembargon, förbjudit handel med militär materiel, infört inreseförbud för krigsförbrytare och förstärkt stödet till Unrwa. Sverige har valt att avstå från liknande åtgärder.
-Felicia Wartiainen, ledare i Syre