Det har nu gått ett år sen terrordådet på Risbergsskolan i Örebro, av somliga höger och SVT:s ”Sverigelive” fortfarande benämnt ”skolskjutningen” i Örebro…
Tre dagar dessförinnan höll statsminister Kristersson tal om landets största problem: ”Om det kommer in nya människor som begår brott, då har vi inte en chans att klar det här.”
Som om brottsligheten i Sverige kunde förklaras med etnicitet. Detta trots att överrepresentationen i brottsstatistiken är betydligt högre bland hans allierade sverigedemokratiska politiker än bland den sortens invandrare som statsministern syftade på.
Han uppmanade allmänheten att ”inte politisera och inte spekulera” om gärningsmannens motiv. Och han talade om skolskjutningar som ett nytt elände som nu drabbat Sverige.
Alltså spekulerade han om motivet som en opolitisk ”skolskjutning”. Men han var inte ens först med sådant önsketänkande. Polisen i Örebro hade redan proklamerat att det inte fanns några politiska motiv bakom massmordet…
Ett knappt år senare var polisen i Örebro klar med sin utredning på 14 000 sidor. Där slog man fast att massmördaren bara kunde bindas till ett motiv. Han var en olycklig livets förlorare som ville begå självmord. Samt att ”det inte fanns några ideologiska, rasistiska eller politiska motiv…
Efter grundlig utredning kom polisen alltså fram till att deras ursprungliga lögn förvandlats till politiskt önskvärd och av statsministern beställd sanning…
Planen lyckades sånär som på antalet döda. Av 16 skjutna var alla utom två mörkhåriga svenskar invandrare…
Författaren och socialarbetaren Nicolas Lunabba skriver i sin nyutgivna bok ”Inte min statsminister” (Ordfront): ”Att tvärsäkert hävda att en massaker begången av en vit man på bruna människor i Tidösverige inte är en politisk handling är i sig en politisk handling.”
Enklare kan daltandet med terroristen Rickard Andersson inte beskrivas.
-Jan Gulliou, kommenterande krönika i Aftonbladet
Läs mer https://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/a/k03k96/de-daltar-med-terroristen-rickard-andersson