När jag gick på mellanstadiet i Karlskoga fick alla elever i femman ”praoa” med vaktmästaren och mattanterna…
Och med risk för att låta uråldrig gav erfarenheten en insikt i och respekt för deras jobb som jag fortfarande tänker på emellanåt så här 40 år senare.
Om alla skulle göra jobbet en dag under året fanns liksom inget utrymme att reta klasskamrater för det osmickrande hårnätet, plasthandskarna och förklädet man utrustades med för att sleva upp mat från metallkärlen upp på tallrikar.
Tvärtom. Nästa vecka eller nästa månad skulle man ju själv stå där och få bestämma hur mycket eller lite av den mer eller mindre populära maten som skulle lassas upp. (Ja, det var på den tiden man som elev inte fick ta av maten själv).
Att jobba med mattanterna gav makt. Att lära sig vaktmästarens olika knep och få bära verktygslådan likaså. Att gå ”rond” med honom var dessutom den första – och enda – gången under mina år på låg- och mellanstadiet jag någonsin var inne i Stråningstorpsskolans lärarrum.
Vi såg fram emot det. Det var ingen bestraffning. Ingen ”disciplinär åtgärd”.
Bara den som ser ner på vanligt arbete ser ett servicejobb i skolbespisningen eller på skolgården som ett straff lämpligt för ouppfostrade elever. Och till på köpet bara ouppfostrade elever.
Så tänker jag om Liberalernas senaste påhitt om att ge lärare befogenheter att straffa elever som inte kan uppföra sig eller förstört, med påtvingade ”gottgörande insatser” som väckte en hel del uppmärksamhet häromveckan.
Det delade dock hyggligt upp svenskarna i två läger: populisterna som tycker att ungar generellt ska veta hut och de som skakade på huvudet åt en desperat partiledare som spottar ur sig förslag som lika gärna kunde ha uttalats av Jimmie Åkesson.
Simona Mohamsson (L) vill förstås inte kalla det för en bestraffning utan ”en disciplinär åtgärd som handlar om att sätta gränser”…
Lite genant måste det vara att hon i debatter med Jonatan Lamy, ordförande för Sveriges elevkårer, framstår som den mindre vetande. Lamy satte i Dagens Nyheter häromveckan fingret på problemet med Liberalernas förslag om ”disciplinära åtgärder”: ”Man måste kalla en spade för en spade och säga bestraffningar…”
Men stödinsatser kostar förstås pengar. Det blir billigare att låta mattanterna ta hand om de stökiga ungarna. De har tydligen inget bättre för sig.
-Susanne Sjöstedt, ledare i Värmlands Folkblad