Sionism bygger på en nationalistisk idé som uppstod i Europa under 1800-talet Några kilometer utanför sin hemstad Botosani i nordöstra Rumänien internerades min pappa i ett nazistiskt arbetsläger under fyra år. Våren 1944 när Röda armén ryckte fram på östfronten kommer befrielsen. 1947 går han ombord på en båt i Ostia utanför Rom som tar honom till det brittiska protektoratet Palestina.
Pappa tar värvning i den israeliska armén och utrustas med uniform och gevär. Uppdraget som hans snabbt hopsatta bataljon får handlar om att rensa ut Haifa från alla palestinier. Bataljonen får ansvaret för några kvarter strax ovanför hamnen där gränderna är trånga och branta. De stormar in i lägenhet efter lägenhet. De sparkar in dörrar, trycker ner föräldrar på golvet och hotar dem till livet. De slår barnen till tystnad och griper deras kusiner och farföräldrar.
Efteråt får pappa order om att vara kvar i en av lägenheterna. På byrån står familjefoton kvar, i garderoben hänger kostymer och nystrukna skjortor, på bordet står maten som inte blev uppäten. Som övertygad sionist hade pappa nu utfört samma brott mot palestinier som han själv varit offer för i de rumänska pogromerna mot judar under 30-talet.
Sionismen blev ingen väg för pappa och den gav honom heller inget skydd när han senare protesterade mot Israels förföljelse av palestinier. Hans fruktan för den israeliska armén gick aldrig över. Pappa och familjen fann en fristad i Sverige. Utan asylrätten hade jag kanske aldrig överlevt…
När Daniel Leviathan kritiserar Tareq Taylors uttalanden om sionismen i TV4:s ”Efter fem” berättar han om sin familjehistoria präglad av östeuropeisk antisemitism och längtan till frihet. Den har sin självklara plats i historieskrivningen men personligen kan jag inte känna någon trygghet i den sionism som Leviathan verkar omfamna.
Denna sionism är i grunden en nationalistisk idé byggd på den chauvinism som härjade i Europa under 1800-talet. Den fick draghjälp av de kolonialmakter som vid tiden styrde över judars liv. För Earlen av Balfour, konservativ utrikesminister i Storbritannien och vida känd för sin antisemitism, framstod det som en realpolitisk lösning på pogromerna i Östeuropa att hänvisa judar till det brittiska protektoratet Palestina.
1917 års Balfourdeklaration höll dock inte vad den lovade och 1948 skickade FN Folke Bernadotte som medlare i konflikten mellan palestinier, judar och britter. Hans fredsförslag gick ut på att det brittiska mandatet skulle överföras till en konfederation bestående av Palestina och Trans-Jordanien. Förslaget utlöste starkt negativa reaktioner. I ett terrordåd utfört av den paramilitära sionistiska organisationen Sternligan mördades Bernadotte (den 17 september 1948).
-Isak Benyamine, kulturdebattartikel i Dagens Nyheter
Läs mer https://www.dn.se/kultur/isak-benyamine-las-pa-tareq-taylor-har-mer-ratt-an-fel-om-sionismen/