För snart fyra år sedan klev jag in i politiken igen efter 25 års uppehåll…
Den första chocken var att medlemmarna inte riktigt hade koll på ideologin. I vårt fall hade lojaliteten istället byggts upp med Alliansen – nu Tidö – och kunskapen om det egna partiprogrammet var svag. Men många andra partier har också tappat kontakt med sina egna värderingar. Över hela det politiska fältet har kärnväljare lämnats hemlösa.
Den andra chocken var hur majoriteten av partierna förvandlats från folkrörelser till åsiktskrängande företag…
Väljare och partimedlemmar är satta på undantag: Det som sägs före valet av partiets kandidater är inte alltid samma sak som det som sägs efter valet när regeringsförhandlarna kommer ut från nattmanglingen. Mödosamt processade kongressbeslut väger lätt när partiets spinndoktorer kommer på något spännande nytt klickbete.
Den tredje chocken var urholkningen av kvaliteten på det politiska beslutsfattandet…
Verk och myndigheter får politiserade ledningar och politiserade direktiv snarare än delegerat ansvar och tillit till professionaliteten…
Det finns ett mönster i hur det demokratiska hantverket sjangserat. Så här ser det ut i de flesta partier i Sverige – och i världen. Det är den pågående av-demokratiseringen det handlar om. Den är smittsam och mycket farlig.
-Maria Leissner, före detta partiledare i Liberalerna, krönika i Syre