Två av de största vägvalen i modern tid har sålts in med samma löfte: fred. Först medlemskapet i EU, därefter inträdet i Nato…
Folkomröstningen om EU handlade inte bara om ekonomi. Den rörde också rädslan för minskat självbestämmande och om små staters ställning gentemot de stora.
I Nato-frågan var tveksamheten ännu djupare: Alliansfriheten, risken att dras in i stormaktskonflikter och beroendet av USA:s goda vilja. Men även då lät vi oss övertalas – för fredens skull.
EU beskrevs som ett historiskt fredsprojekt. Genom samarbete och gemensamma regler skulle krig bli omöjligt.
I dag ser verkligheten annorlunda ut. Inom unionen finns länder som öppet bryter mot rättsstatens principer…
När Sverige gick med i Nato upprepades mönstret. Även då framställdes alliansen som en garant för fred. Artikel 5 skulle säkra den kollektiva säkerheten. Och ytterst var det USA som skulle stå som garant…
När ledande amerikanska politiker, anförda av Trump, talar om att ta över Grönland – ett område som tillhör Nato – undergrävs hela alliansens trovärdighet…
Vi lockades in med fredsargumentet – i båda fallen. Framtidens lärdom måste vara att trygghet kräver mer än medlemskap. Den kräver självständighet, vaksamhet och mod.
-Barbro Engman är krönikör i Dala-Demokraten.
Läs mer https://www.dalademokraten.se/2026-01-12/nu-sitter-vi-med-nato-skagget-i-brevladan/