I helgen publicerade den israeliska tidningen Haaretz ett uppmärksammat reportage om nödhjälpsutdelningarna i Gaza. I slutet av maj, och efter nästan tre månaders totalt stopp för införsel av livsmedel, öppnade Israel för en begränsad utdelning av matpaket. Den nybildade organisationen Gaza Humanitarian Foundation har fått i uppdrag att sköta distributionen.
Tusentals hungrande människor kämpar varje dag om något av de alltför få matpaketen. Redan under de första dagarna möttes hjälpsökande av skarp ammunition.
Det Haaretz avslöjar är vad många redan anat, men som den israeliska militären förnekat: israeliska soldater beordras att skjuta skarpt mot hjälpsökande. Haaretz citerar soldater som berättar om hur civila beskjuts medan de flyr och om hur granater riktas mot folkmassor.
Sedan matutdelningarna inleddes har över 500 människor dödats i direkt anslutning, de skadade räknas i tusenden. Det som påstods vara distribution av nödhjälp visade sig vara distribution av död.
Hur kan vi ta in detta? Att en stat som så ofta kallas ”mellanösterns enda demokrati” först aktivt svälter ut en belägrad befolkning, för att därefter locka den med matpaket och möta den med skarp ammunition. Hur ofattbart det än verkar, har vi som befinner oss på tryggt avstånd från våldet en skyldighet att försöka förstå hur det som händer kan få fortgå…
Det har talats om matutdelningarna i Gaza som en variant på ”Hungerspelen”, och det är en träffande liknelse. Inte bara för att matdistributionen förvandlar ”humanitär hjälp” till en iscensättning av en perverterad socialdarwinistisk princip om den starkares överlevnad…
Krig eller politik, oavsett vilket ser vi hur matutdelningarna i Gaza omvandlat både kriget och politiken till det mest grymma spektakel. I denna omvandling av allt till spektakel, ligger också ett fascismens modus operandi. Scenen är allt. Människan är intet.
Att Israel, den stat som iscensätter detta obscena och bloddrypande skådespel, inte möts av total isolering från den förment demokratiska världen, visar att vi redan accepterat fascismen.
-Patricia Lorenzoni, kulturdebattartikel i Dagens Nyheter