Jag skriver detta för att dela med mig av mina känslor – oavsett vilka som står på min sida. Efter dagens erfarenheter har jag fått nog.
Jag vill egentligen fortsätta för alla fina brukare jag tar hand om, men det jag har sett och fått göra sedan jag började i äldreomsorgen i somras räcker för att förstå hur mycket som är fel.
Arbetet inom hemtjänsten innebär allt från att fixa frukost, lunch eller middag, till att byta blöjor, duscha och se till att brukarna är rena. Det är samma omsorg som man ger ett litet barn. Hur många nöjer sig med att skriva en anteckning: ‘Elsa ville sova idag’ – i stället för att hjälpa henne upp? Vissa är klara i huvudet, andra är dementa. Många saknar helt anhöriga – inga barn, släktingar eller någon som kan stötta dem.
När jag kommer hem till vissa kunder saknas ofta matvaror som de beställt – smör, kaffe, pålägg eller annan mat. Hur kan det vara möjligt? Vem ser till att Elsa får det hon faktiskt har beställt? Hur ska jag kunna laga frukost till henne när varorna inte finns?
Mitt hjärta har gråtit många gånger hos dessa människor. Jag är stark och kan vara bestämd, jag får de äldre att kliva upp ur sängen även när de inte vill. Men hur många av oss orkar göra det?
Alla människor behöver mat i magen, känsla av livskvalitet och en mening med att vilja kliva upp varje dag. Luft, vatten och syre räcker inte – vi behöver också omsorg, värdighet och mänsklig kontakt.
Varje morgon behöver jag lägga 30–45 minuter på att hämta ut nycklar ur larmskåpet innan mitt pass börjar. Den tiden gör jag på min egen bekostnad – utan ersättning. Mitt hjärta har gråtit många gånger hos dessa människor.
Orsaken är att larmpärmen saknar ordentlig struktur. Nycklarna ligger i nummerordning, medan jag på telefonen får upp mitt arbetspass i bokstavsordning. Som administratör med 43 års erfarenhet kan jag inte förstå hur det kan vara så oorganiserat. Det borde inte vara svårt att få ordning…
Jag hoppas att ni alla som läser det här är tacksamma över varje dag ni vaknar och kan ta hand om er själva, då ni kan laga eran egen goda mat. Njut av varje timma.
-Monica Henriksson, vårdbiträde i Södertälje, debattartikel i Kommunalarbetaren.
Läs mer: https://arbetet.se/2025/12/15/jag-har-fatt-nog-av-sveket-mot-de-aldre-nu-lamnar-jag-hemtjansten