Det pågår ett folkmord i Gaza. Svält och törst används som vapen.
Det hela genomförs med hela världen som publik, med sedan länge tydligt uttryckta intentioner och nu med ett lika tydligt uttryckt mål: att fördriva den överlevande befolkningen. Samtidigt sker allt värre övergrepp också på Västbanken.
Allt detta är möjligt därför att omvärlden, och särskilt länder som i andra sammanhang talar om vikten av respekt för internationella regelverk, beväpnar och urskuldar den krigsmaskin som nu styrs av en öppet högerextrem regering.
Hela situationen är resultatet av att USA och EU bara tittat på när internationell rätt varje dag i decennier förvandlats till sand av ockupationsmakten.
När Maria Malmer Stenergard, med någon hemmasnickrad internationell juridik och i motsats till Frankrikes president och Spaniens utrikesminister, uttrycker förståelse för att Israel attackerar en båt på internationellt vatten och tillfångatar dess besättning – enbart för att säkra att inte ett gram proviant når Gazas svältande utanför israelisk kontroll – så är det därför rent farligt…
Det Malmer Stenergard uttrycker grundas inte i vad Sverige borde säga när en svensk medborgare tillfångatas utanför lagen (oavsett vem som gör det), utan vad hon – som företrädare för ett desperat regeringsparti med dåliga opinionssiffror – tycker är mest populistiskt.
Angiverilagen som regeringen nu driver igenom med små justeringar och vandelsbestämmelserna som får utredare att uppmana människor att vakta sin tunga är uttryck för något mycket större: en medveten strategi för att göra det fult, obekvämt och farligt att stå för något.
För den här utvecklingen har såklart ett syfte. Om vanliga människor känner att helt vanlig oro över världsutvecklingen är radikal och farlig, kommer många tystna. Om priset för att säga ifrån mot orättvisor höjs, kommer fler bli rädda…
De vill få oss att inte bry oss. Låt dem inte lyckas.
-Gustaf Fridolin, kulturartikel i Arbetet