Pensionsgruppen, där samtliga riksdagspartier ingår, har enats om en ”gas” i pensionssystemet som i goda tider skulle ge de svenska pensionärerna lite mer pengar…
Men även om detta kan uppfattas som lite mer rättvist, är det verkligen inte fråga om några summor som gör verklig skillnad i pensionärernas plånböcker. Ungefär en hundralapp för de med en pension på 15 000 kronor i månaden handlar det om. Mer för den som tjänar mer.
Samma dag de presenterar en förändring i pensionssystemet som för femtioelfte gången i ordningen tydliggör att det bara är genom att ha ett långt arbetsliv och i bästa fall till och med jobba förbi pensionsåldern man kan räkna med en bra pension, har vi fått tydligt demonstrerat hur arbetsgivare å andra sidan inte alls ser fram emot en sådan utveckling.
Turerna kring SJ-vd:n Monica Lingegård… har varit avslöjande. Nej, det går ingen ekonomisk nöd på Lingegård som kan räkna med mer pengar i sitt fallskärmsavtal än praktiskt taget alla andra svenska 63-åriga kvinnor på väg mot pension. Men om man till och med på fysiskt okrävande chefsnivå anses passé vid 63 (om man är kvinna i alla fall), föreställ dig då hur det ser ut inom andra yrkesgrupper.
(I) en några år gammal svensk studie där man skickat ut 6 000 fiktiva jobbansökningar där man angett ålder på de sökande. Resultatet var nedslående. Det brukar sägas att det är vid 50–55-årsåldern arbetstagare börjar att väljas bort av arbetsgivare. Men redan i 40-årsåldern framgick i studien att chansen att bli kontaktad av en arbetsgivare minskade.
”Det hänger på dig att jobba längre för att få en schysst pension. Det ska löna sig att ha arbetat”, säger politikerna…
”Sikta på 75!”, sa förra statsministern Fredrik Reinfeldt (M). 75?? När arbetsgivare sorterar bort 43-åringar?
-Susanne Sjöstedt, ledare i Värmlands Folkblad