När Gazaborna under ramadan hängde upp färgade papperslyktor i ruinerna för att lysa upp sin utplånings nätter, var det för mig mer förunderligt än om de allihop hade leviterat två meter över marken. Jag tänker på dem igen när folkmordets andra sommar har kommit, och vi kan se bilder av Eid-al-Adha, pilgrimshögtiden, där männen står i rader i det sönderbombade månlandskapet och sedan bugar sig med pannorna mot marken inför Det som inte har någon bild, och som en gång sa, på en arabisk mans läppar: ”Förbanna inte tiden, ty Jag är tiden.”…
En vithårig leende man tittar in i kameran och säger: ”Tantura var en rik by. Vackra hus. De levde som européer, du vet? Och kvinnorna var vackert klädda.” Har du tänkt på att när en israel har brukat våld mot en palestinier finns det nästan alltid en kamera med i berättelsen? Annars har det ju inte hänt. Den här scenen finns i den israeliska dokumentärfilmen ”Tantura”, där israeliska krigsveteraner intervjuas om hur de utplånade palestinska byar när Israel bildades. ´
Runt fyrahundra byar tömdes på folk, jämnades med marken, och ersattes i många fall av byar med judiska invånare och judiska namn. Flera av åldringarna som intervjuas avbryter sig för att skratta, rosslande och underligt tondövt, medan de återger händelserna…
Jag tror att vi förstår folkmordet bäst om vi ser Israel som en bosättarkoloni. Sionister talar som europeiska, rasistiska bosättare, oavsett var i världen de kommer ifrån: landet var öde när de anlände till det, och ursprungsbefolkningen kunde ändå inte sköta om jorden, och om de kunde det hade de ändå inte rätt till det, eftersom det var lovat till dem, bosättarna, av Ödet eller Gud, eller av Olyckan och Historien, eller bara av den grå, världsliga Styrkan.
Våldet mellan israeler och palestinier är kolonialt våld, från båda håll, och det är precis detta som begreppet ”antisemitism”, så som det har kommit att brukas, har täckt över. Palestinas väpnade kamp liknar inte på något meningsfullt sätt europeiskt våld mot en statslös, judisk minoritet. Om liknelser alls är nödvändiga bör man rimligen vända sig mot Polisario Fronts eller Mau-Maus våld, eller Viet Minhs och Emir Abdelkaders våld…
Det är dags att befria Palestina från Förintelsen.
-Johannes Anyuru, kulturartikel i Aftonbladet