En annan regering hade nog skämts, men att det finns dubbelt så många fattiga i Sverige som för tre år sedan ser säkert Tidöpartierna som en framgång.
Jonas Rydberg, generalsekreterare på Sveriges Stadsmissioner, beskriver i Dagens Arena det som en samhällskris vi inte sett sedan 90-talet där nu över 700 000 svenskar inte klarar av att betala nödvändiga och basala utgifter.
700 000 svenskar i social och ekonomisk fattigdom är 120 000 fler än för bara ett år sedan – och en fördubbling av andelen fattiga på tre år!
”Det är oerhört förvånade att det inte pratas mer om detta i medierna och inom politiken”, menar Rydberg.
Fast pratar om fattiga svenskar gör vi. Hela tiden. Och vi gör det alltmer hånfullt och killgissande. På ett sätt som avslöjar att de flesta inte fattat att det är så många och hur otroligt snabbt gruppen växt. Annars hade man förmodligen inte varit fullt så bekväma med att utpeka gruppen som huvudsakligen lat och bortskämd…
Någon föreslår att arbetslösa kan ge sig ut och städa gatorna i sitt närområde eftersom den demonstrerade arbetsviljan kommer att imponera på folk som ser hen – vilket snabbt kommer att leda till jobberbjudanden!..
Så visst pratar vi om svensk fattigdom och det är varken vackert eller korrekt. Och med tanke på vad de som öppet berättar om sina svårigheter får slängt i ansiktet, är det få som vill berätta om det.
Det är genant att erkänna att man inte har råd att äta sig mätt alla dagar i veckan, att man inte har råd att hänga med på bio eller ens mötas upp för en slät kopp kaffe på stan…
Jonas Rydberg beskriver det i Dagens Arena som en ”långsam urgröpning av den allmänna svenska välfärden” som driver upp fattigdomen. Ett skyddsnät vi tidigare kunnat räkna med har blivit allt glesare och när först pandemin och sedan inflationen slog till, ramlade allt fler mellan maskorna.
-Susanne Sjöstedt, ledare i Värmlands Folkblad
Se även https://www.dagensarena.se/innehall/fattigdomenen-fordubblad-i-sverige-pa-tre-ar/ 2373