Vi vet ännu ingenting om det fruktansvärda mordet i Almedalen. Men en 33-årig nazist är gripen och det är återigen svårt att inte se ett mönster.
I januari tidigare i år pratade jag med professor Christer Mattsson vid Segerstedtsinstitutet i Göteborg. Han har de senaste åren kartlagt de många uppmärksammade svenska skolattackerna och hittat flera intressanta men föga förvånande samband.
Förutom att de begås av unga män med kopplingar till radikalhögern utförs de också i geografiska områden med lång historia av rasism och antisemitiska konspirationsidéer.
Ideologin, förklarade Christer Mattsson för mig, är väldigt central i de här sammanhangen. Men också att attackerna inte sällan begås av personer som i kombination med rasistiska motiv även lider av psykisk ohälsa.
Det som vi i bland annat Arbetaren länge varnat för, våldet och morden utförda av nazister och andra personer långt ute på högerkanten, fortsätter. Onsdagens mord är djupt tragiskt. Ändå är det svårt att inte dra till med en I hate to say i told you so, som jag skrev 2018 i samband med NMR:s kaosartade intåg på Almedalsveckan.
Inom den antifascistiska rörelsen, som ofta bemötts med kålsupar-resonemang från liberaler och konservativa, har det nazistiska våldet länge varit vardagsmat. Ändå borde vi taggat ner, hållit käften och låtit nazisterna vara. Så har det låtit från den så kallade politiska mitten och bland högerdebattörer och partier.
Men nu ser vi återigen resultatet av att låta fascisterna hållas. Att bemöta nazister och rasister med samtal har aldrig varit en fungerande strategi. Vare sig det handlar om öppna paneler på bibliotek, låta dem breda ut sig på kultursidor eller i populära poddar. Istället för legitimerande dialoger behövs en bred och folkligt förankrad antifascistisk mobilisering.
Två dagar innan mordet, där den 33-årige nazisten som nu sitter anhållen så sent som 2014 på samma politikervecka poserade med Sverigedemokraternas t-shirt, stod Moderaternas blåbruna oppositionsledare Ulf Kristersson på Almedalens scen. “Inget annat parti”, förklarade han, “har som Sverigedemokraterna i stark motvind stått upp för att vi inte kan öka invandringen”.
Anpassningen till rasisterna i SD är förutom vidrig direkt livsfarlig. Ord spelar roll och hätska budskap förvandlas inte sällan till dödlig kamp.
—Johan Apel Röstlund, opinionsartikel i Arbetaren.