Jag umgicks med en vän från Israel på dagen efter attackerna den 7 oktober 2023. Hon var omskakad och arg. Något som fastnade hos mig var rädslan för nära och kära, för vänner och gamla klasskompisar men också för palestinierna. Jag minns hur hon i all förtvivlan sade något i stil med ”jag är rädd för vad vi kommer att göra mot dem”.
Min vän visste att det i hennes land inte bara fanns den destruktiva kraften för att utplåna ett folk utan även fröna till det hat som krävs för en sådan process. Under åren som gått har hennes värsta farhågor förverkligats. Det börjar bli tydligt att Israel begår ett folkmord på palestinierna i Gaza.
Trots detta verkar den svenska regeringen med utrikesminister Maria Malmer Stenergard i spetsen helt handlingsförlamad. Man har varken agerat för att stödja palestinierna eller för att stoppa dödandet. Igår blev det tydligt att man inte ens vill låta EU häva sitt samarbetsavtal med Israel.
Det är otvetydigt så att Israel och dess armé har genomfört i alla fall tre av de brott som, om de utförs med intention att helt eller delvis utplåna en etnisk, religiös, politisk eller rasmässig grupp, klassas som folkmord.
– att döda medlemmar av gruppen.
– att tillfoga medlemmar av gruppen svår kroppslig eller själslig skada.
– att uppsåtligen påtvinga gruppen levnadsvillkor som är avsedda att medföra dess fysiska undergång.
Israeliska armén beräknas ha dödat 64 000 palestinier…
Sist men inte minst har Israels armé tvingat hela Gazas befolkning på flykt, man har skurit av leveranser av mat, mediciner och vatten.
-Lowe Smith Jonsson, ledare i Värmlands Folkblad