I veckan offentliggjorde FN:s undersökningskommission, som utrett Israels agerande i Gaza, sin rapport. Deras slutsats är att folkmord pågår, och att ansvaret ligger hos Israel. Rapporten beskriver hur den israeliska riktat in sig på barn. I radion hör jag Sveriges Radios prisade medarbetare Sami Abu Salem, han flyr igen med sin familj och varje dag tänker jag att i nästa inslag kanske han också är död.
I veckan spreds nyheten att människor som protesterar mot Israels folkmord i Gaza hade ställt sig utanför den judiska skolan i Stockholm. Det var, så som aktionen först beskrevs, en osmaklig tillställning. Judiska barn i Sverige har givetvis inget ansvar för Netanyahus krigföring.
Några timmar senare visade det sig att verkligheten såg helt annorlunda ut. Demonstranter hade genomfört en tyst protest på kvällstid för att protestera mot att en IDF-soldat bjudits in till ett politiskt möte.
Det verkligt skrämmande med skeendet var dock reaktionen från politiskt håll. Från makthavarna, lagstiftarna, de som bestämmer. ”Odjur” skrev Moderaternas gruppledare Mattias Karlsson, vilket landets utrikesminister spred vidare på plattformen X.
Det är i sig perverst att ledande politiska företrädare fortfarande lägger så mycket tid på denna hat- och propagandasajt där lögner och antisemitism blivit alltmer framträdande…
Det tydliga mönster som framträder när man lyssnar på regeringsföreträdare och opinionsbildare på högerkanten är att de nu söker en konflikt där människor som demonstrerar mot kriget till varje pris ska utmålas som en fara. Varje övertramp blåses upp – och vissa fabriceras helt – för att sprida skrämsel. Det är något närmast patologiskt med alla dessa politiker som gör allt för att utmåla protester mot folkmordet i Gaza som något farligt, något som inte hör till.
”Ta inte hit Mellanösterns konflikter”, säger vice statsminister Ebba Busch när hon pratar om dem som protesterar mot kriget. Samtidigt bjuder hennes eget parti in bosättaraktivister med nära kopplingar till de terrorister som nu fördriver och dödar palestinier på Västbanken.
-Karin Pettersson, kulturartikel i Aftonbladet