Det fanns en tid när den svenska fackföreningsrörelsen var något mer än en samling organisationer. Den var en kraft. En rörelse. Ett “vi” som inte bara kunde formulera krav, utan också bära dem, tillsammans, konsekvent och utan att tveka när det kostade. Den kunde sätta press på arbetsgivare, påverka politiken och i praktiken definiera vad som var rimliga … Läs mer “Ett fack i spillror, medan arbetsgivarna skrattar hela vägen till banken”