Bild från sverigesradio.se – Foto: Juha Taino.

Kortintroduktion: Arbetarförfattaren Gunnar Kieri

Gunnar Kieri hade en mängd olika arbeten innan han började skriva böcker i början på 1970talet. Den  här recenserade, Av dig blir det ingenting, kom ut 1976 – och är den första i en löst sammanhållen svit på totalt fyra böcker. eFOLKET kommer att under hösten recensera dessa fyra, samt ytterligare några romaner av samma författare.

Gunnar Kieris böcker handlar om människor i hans egen hemtrakt. Människor av det slag vars individuella framlevnad det sällan eller aldrig skrivs om i historieböckerna.Människor som levde längst ner på den sociala rangskalan, och ofta levde av vad skogen kunde erbjuda. Främst skogsarbete och jakt på  älg, hare, rådjur med mera. Ibland hade dessa personer en liten gård och några små fält där de slet för att få ihop till mat. Ofta hörde till familjerna stora barnkullar. Då blev skogen ett komplement till de små åkrarna. Om de här fattiga, förtryckta och numera bortglömda människorna handlar oftast Gunnar Kieris böcker om. Handlingen i romanen Av dig blir det ingenting är förlagd till trakterna runt Torneälv i Tornedalen. Tiden är 1940- och 50-tal. Läsaren får följa tre ungdomar –  pojkar som fått i uppdrag att bryta upp en stor så kallad timmerbröt mitt i älven. En timmerbröt kan ibland uppstå i en älv när stockarna fastnar i varandra som ett stort plockepinn. Detta kan sen bidra till att älven svämmar över. De tre pojkarna Per, Erik och Lars får då som uppgift att gemensamt med ett par mer erfarna flottare spränga timmerbröten. Ett arbete som kan vara riskfyllt och farligt. Och som ibland krävde människoliv. Det var ett arbete som gick ut på att man kunde lita på varandra i kritiska moment och ögonblick.

Solidariteten mellan dem som arbetade med flottning var stark.Det fanns en yrkesstolthet att vara en skicklig timmerflottare. Allt detta skildrar Kieri på ett varsamt  och ömsint sätt.

Gunnar Kieri skildrar även det dubbla förtryck som dessa tornedalingar levde under. De fick inte prata meänkielli (tidigare kallad tornedalsfinska) i skolan och den som inte deltog i laestadianernas sammankomster sågs med kritisk blick.En stark scen i romanen är när Lars blir bestraffad av sin kvinnliga lärarinna på grund av att han pratat finska på rasten.Det var förbjudet. Lars blir då tvungen att själv hämta ett björkris som sedan lärarinnan slår honom med ett antal gånger under tiden som hon skriker “av dig blir det ingenting…”

Romanen Jag ska ändå inte stanna är en fristående fortsättning på Av dig blir det ingenting. I boken får läsaren åter följa Lars, den unge timmerflottaren som också hjälper sin far med skogsarbete.  Lars kommer till åsikten att  varken skogen eller flottningen är framtiden för honom. Försörjningsutsikterna är osäkra, och han drömmer också om något annat. I detta får han stöd av sin far. Lars blir mer eller mindre uppmanad att söka sig något annat arbete, någonstans söderut. Till exempel i Västerås eller Södertälje.

Detta är själva huvudberättelsen i boken. Gunnar Kieris bok är  en kritisk analys av den misslyckade regionalpolitik som startades någon gång på 50-talet, och som gick ut på att mer eller mindre tömma Norrland på dess befolkning.

När Lars besöker Arbetsförmedlingen i Kalix möts han av en arbetsförmedlare som i det närmaste beordrar honom att bege sig söderut.Därefter blev Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) hånfullt kallad för Alla Måste Söderut av invånarna i bland annat Tornedalen. Där byarna sedan tömdes på arbetsfört folk.

Tiden 1950-1980 har även har blivit kallad den stora folkomflyttningens tid.

Men boken handlar även om det förtrycket mot dem som hade politiska vänstersympatier. Mellan 300 till 350 personer internerades på arbetslägret Storsien mellan november 1939 och fram till våren 1940. Anledningen till det var att när Sovjet då anföll Finland så ansågs de som var radikala socialdemokrater, kommunister eller folk med uttalade vänstersympatier som opålitliga och många spärrades därför in i arbetsläger. Det var framförallt miltären som hävdade att dessa personer ville bistå och hjälpa Sovjetunionen vid ett eventuellt anfall mot Sverige. Den finska fascistiska Lappo-rörelsen bedrev vid samma tid en ren klappjakt på vänstersympatisörer, både på den finska och svenska sidan av gränsen. Också om detta berättar  Gunnar Kieri i boken Jag ska ändå inte stanna.

Kjell Andersson

You May Also Like