Foto: Rolf Waltersson.

Nya muralmålningar på transformatorstationer

Förra året blev fyra transformatorstationer i Eskilstuna och två i Torshälla utsmyckade med muralmålningar. (se lästips). I år fortsätter projektet med fyra transformationer i Eskilstuna som nu får fantasifulla muralmålningar. Det är Bibliotekstorget, parken på norra sidan av Kloster kyrka, vid Centralstationen och invid Munktellskolan i Munktellområdet.

Den vid Centralstationen är redan färdigmålad. Målningen av de tre övriga byggnaderna pågår.

Jag börjar med att visa bilder från Bibliotekstorget, där det egentligen är två transformatorstationer. En är normalstor Den andra lite mindre. Den stora målningen har dygnet som tema. Gaveln är ”morgon”. Långsidan mot torget är ”dag”. Den andra kortsidan är ”afton”. Långsidan som ligger på baksidan är ”natten”.

På morgonsidan (bild1) ser man ett fantasilandskap med höga spetsiga berg. Ett segelfartyg med stora fiskar (valar)  som simmar i djupet. En eldsprutande vulkan. Är det symbol för Big Bang, den stora smällen, när det hela började? Upptill två barn på en röd flygande matta. Flickan tittar ner på en vit duva.

Går man runt hörnet till dagen (bild 2) ser man. Ja vad är det man ser? Nån slags parad. Längst till vänster en sköldpadda med hatt på huvudet. Därefter en pojke som spelar tuba. En flicka som bär på ett paket (en present) och ett timglas. Sedan en harlekin, en narr, som matar en (freds)duva med körsbär. Därefter en flicka som spelar trumma. En flöjtspelande ängel. Därefter en tax med rött täcke och röd (dum)strut på huvudet. Och längst till höger en svart drottning, eller prinsessa, som håller ett litet barn som inte lärt sig att gå och som har svårt att hålla takten med de övriga, även om det måste gå sakta med sköldpaddan i täten. Notera att drottningens mantel är en fortsättning på vågornas rörelse på morgonmotivet. (Manteln har också stjärnor som binder ihop natten med dagen).

När jag ser den tomma fågelburen (bild 3) och narren som matar duvan blir min tanke att det är en fredsduva som släppts ut från fångenskapen i sin bur. I dessa bistra tider med krig, konflikter och kapprustningar behöver vi släppa lossa alla inburade fredsduvor? Vi behöver fler fredsduvor och färre flygande missiler och drönare.

Går man runt hörnet till aftonen (bild 4) så fortsätter paraden med pojken och gitarren. Och till vänster en dansande flicka. Men hon dansar inte ensam.

För runt hörnet där natten tar vid (bild 5), dansar hon med en man. De dansar med varandra utan att se varandra. Sara förklarade att flickan som dansar med en halvmåne (månskära) i håret är Shiva. Shiva i den hinduiska mytologin är; ”förstöraren och förnyaren som ofta avbildas med ett tredje öga och en halvmåne i håret, förknippas med både meditation och dans”

När jag var där senast höll Sara Lundberg på med att färdigställa nattens motiv. Vad som var färdigt var den långa hängbron där en ängel håller ett vakande öga över de två barnen som går över bron. (bild 6) I djupet under bron lurar valarna.. Är det månntro floden Styx. Styx som i den grekiska mytologin är gränsen mellan liv och död?

På bild 7 målar Sara Lundberg timglaset. Timglaset har den fördelen att när tiden runnit ut så vänder man på glaset. Och så börjar tiden på nytt.

Bild 8 är tagen 19:e augusti och bild 9 visar hur transformatorstationerna såg ut före.

Sara Lundberg är bildkonstnär, illustratör, barnboksförfattare. Hon har skrivit nio egna verk, och illustrerat ett 30-tal. Den senast utkomna boken ”Ingen utom jag” mottog Nordiska Rådets Litteraturpris för barn och unga 2025. För ätt lära mera om Sara Lundberg, se lästipsen.

Rolf Waltersson

Lästips:

Liknande artiklar