Andersson flyttar potentialen till havs – varför ska då landsbygden fortsätta säga ja till vindkraft?
Valet är över – och den socialdemokratiska vindkraftspolitiken låter plötsligt helt annorlunda än för bara två år sedan.
I riksdagens partiledardebatt i juni 2023 var Magdalena Andersson tydlig: landbaserad vindkraft var det som snabbt kunde ge Sverige mer billig el. Regeringen kritiserades för att inte ha lagt fram förslag effektiva nog för att få fler kommuner att säga ja. Budskapet gick inte att missförstå.
Den 10 september i år, under valrörelsens sista dagar, tog en kvinna upp en planerad vindkraftsetablering nära sin bostad i SVTs partiledarutfrågning och frågade vad politikerna skulle göra för dem som berörs.
Kristersson svarade: ”Vi har byggt otroligt mycket vindkraft. Det börjar finnas en mättnad.”
Anderssons svar: ”Den stora potentialen framåt är den havsbaserade. Och de som bor nära borde få mer kompensation än i dag.”
Det är en märkbar förskjutning. För bara några år sedan var landbaserad vindkraft lösningen. Nu ligger den stora framtida potentialen till havs, och det som återstår för landsbygden är ett erbjudande om ersättning.
Kommunerna på landsbygden har redan sagt sitt
Under 2025 stoppades 93 procent av de aktuella vindkraftsprojekten genom det kommunala vetot. Vetot är ingen höger- eller vänsterfråga. Det används av politiker från samtliga partier, av kommunpolitiker som satt sig in i vindkraftsfrågan.
Ändå har Socialdemokraterna velat konstruera ekonomiska incitament för att förmå kommunerna att ändra sig – bland annat en snabbhetsbonus till den kommun som gör om ett tidigare nej till ett ja.
På riksnivå handlar samtalet om ”grön omställning”. På landsbygden om livsmiljön, om bullret genom sovrumsfönstret, om fastighetsvärdet, om vad det gör med en bygd när grannar hamnar på olika sidor i en fråga ingen av dem bett om.
Runt om i Sverige pågår tillståndsprocesser som berör tusentals människor. De har rätt att veta vad den nya retoriken innebär för dem. Frågan till Socialdemokraterna är enkel: om den stora potentialen finns till havs, varför ska kommuner fortfarande lockas med bonusar att säga ja till mer vindkraft på land?
Efter många år i vindkraftsfrågan har jag ännu inte mött en enda person som satt sig in i konsekvenserna och som betraktar pengar som en rimlig ersättning för en förstörd livsmiljö eller för den egna hälsan.
Det är kanske där den politiska diskussionen borde börja – inte med frågan om hur mycket människor ska kompenseras för att acceptera konsekvenserna, utan med den mer grundläggande frågan: Varför ska vi över huvud taget bygga mer vindkraft på landsbygden?
Madeleine Staaf Kura, Vindkraftsupplysningen.se
