Nu vill jag krypa in i min lya
och spinna en kokong
som jag kan gömma mig i
och vila hela dagen lång
och hålla mig varm
stänga mig ute från
världens larm
mumsa i mig rätt efter rätt
och äta mig övermätt.
Men det blir svårt
att hålla mig lugn
trots att maten lagas
så tryggt i min ugn
på skärbrädan likdelar
senor och blod
när får jag nog?
Jag kan inte gömma mig
världen är jag
och i morgon blir det alltid
ännu en dag
jag samlar kraft i kokongen
men tittar sen otåligt ut
jag måste nog fortsätta kämpa
tills kraften helt har tagit slut.
Lena Staaf
