Återigen ser vi bilder på människor som försöker ta sig över Medelhavet till Europa, många med Spanien som mål. Debatten blir snabbt densamma. Gränser ska stärkas, taggtrådsstängsel byggas högre och mottagandet begränsas. Människor på flykt framställs som problemet.
Men är det verkligen de som är det verkliga hotet?
Jag menar att de inte är det. De är i stället ett symptom på en värld som misslyckats.
Ingen människa drömmer om att fly över nationsgränser, klättra över taggtrådsstängsel eller ge sig ut på öppet hav i en överlastad gummibåt med livet som insats. Ingen förälder utsätter sina barn för en sådan resa om det finns ett rimligt alternativ. Människor gör det när alternativen är krig, förföljelse, svält, hopplös fattigdom eller ett klimat som gör det omöjligt att leva ett värdigt liv.
Ändå väljer många politiker att rikta uppmärksamheten mot dem som flyr, i stället för mot orsakerna till att de tvingas fly.
Vi lever i en värld där konflikter tillåts pågå år efter år. Miljarder satsas på upprustning samtidigt som fredsarbete och bistånd ofta får stå tillbaka. Klimatförändringarna driver människor från sina hem och den ekonomiska ojämlikheten fortsätter att öka. Det är dessa faktorer som skapar flyktingströmmar, inte en längtan efter Europa.
Självklart behöver Europa en reglerad och hållbar migrationspolitik. Men vi får inte lura oss själva att tro att högre murar, fler taggtrådsstängsel och fler gränsvakter löser grundproblemet. De kan göra flykten farligare, men de skapar inte fred. De stoppar inte bomberna. De ger inte människor mat på bordet eller framtidstro.
Så länge orsakerna finns kvar kommer människor att fortsätta fly. Om vägen över gränsen stängs söker de en annan. Om taggtråden blir högre försöker de ta sig runt den. Om landvägen blockeras återstår ofta det öppna havet, där alltför många aldrig kommer fram.
Den verkliga frågan borde därför vara: Varför producerar världen så många flyktingar? Varför lyckas vi inte förebygga krig, minska fattigdomen och skapa förutsättningar för människor att leva trygga liv i sina hemländer?
Om världens ledare lade samma energi på att skapa fred, rättvisa och framtidstro som de lägger på att bygga murar och förstärka gränser, skulle betydligt färre människor känna sig tvingade att lämna sina hem.
Flyktingarna är inte vår tids största problem.
De är ett av de tydligaste bevisen på att världen fortfarande misslyckas med sitt viktigaste uppdrag, att skapa en framtid där människor inte behöver fly.
Kari Parman
