Hur vill ni bli ihågkomna?
Som politikerna som stod upp för människovärdet?
Eller som politikerna som tittade bort?
Ni säger att Sverige står på folkrättens sida.
Ni säger att vi försvarar mänskliga rättigheter.
Ni säger att alla människors liv är lika mycket värda.
Men när det gäller palestinier verkar de orden plötsligt väga betydligt lättare.
Det som sker i Gaza började inte den 7 oktober 2023.
Den dagen var en fruktansvärd tragedi och Hamas terrorattack ska fördömas utan förbehåll.
Men konflikten, ockupationen och anklagelserna om allvarliga övergrepp mot palestinier har pågått i årtionden. Generation efter generation har vuxit upp bakom murar, under blockad, i flyktingläger eller under militär kontroll. Att låtsas som att historien började den 7 oktober är inte bara historielöst, det förhindrar också en ärlig diskussion om konfliktens orsaker och utveckling.
Ändå hör vi samma ord om och om igen:
”Hamas.”
Varje gång någon nämner de döda barnen.
”Hamas.”
Varje gång någon frågar varför sjukhus bombas.
”Hamas.”
Varje gång någon undrar varför människor svälter.
Men jag vill ställa en enkel fråga.
Anser ni verkligen att de palestinska barn som dödas bär ansvaret för Hamas terrorattack?
Anser ni att ett spädbarn är en fiende?
Att en sjuksköterska är en fiende?
Att en lärare är en fiende?
Att en familj som begraver sina barn är en fiende?
Om svaret är nej, varför används då Hamas gång på gång för att relativisera eller ursäkta ett lidande som drabbar en hel civilbefolkning?
Folkrätten bygger inte på kollektiv bestraffning.
Den bygger på principen att civila ska skyddas.
Den principen måste gälla alla, även palestinier.
Hur kan ni fortsätta tala om mänskliga rättigheter samtidigt som Sverige fortsätter ett militärt samarbete och tillåter export av krigsmateriel till Israel, trots de omfattande anklagelserna om allvarliga brott mot internationell rätt?
Hur många döda barn krävs innan ni säger att det räcker?
Hur många förstörda sjukhus?
Hur många sönderbombade skolor?
Hur många familjer måste utplånas innan ni vågar sätta människovärdet före geopolitiken?
Ni fördömde med rätta Rysslands angrepp på Ukraina.
Ni talade om folkrätten.
Om mänskliga rättigheter.
Om att civila aldrig får bli måltavlor.
Varför gäller inte samma principer här?
Har folkrätten olika värde beroende på vem som bryter mot den?
Har ett palestinskt barns liv lägre värde än ett europeiskt?
Det är frågor ni inte längre kan undvika.
Historien kommer inte bara att granska dem som beordrade bomberna.
Den kommer också att granska dem som fortsatte leverera vapen, fortsatte samarbeta och fortsatte tiga när varningssignalerna blev allt fler.
Ingen kan längre säga att de inte visste.
Ni har sett bilderna.
Ni har läst rapporterna.
Ni känner till anklagelserna.
Nu återstår bara en fråga.
När era barn och barnbarn en dag frågar vad ni gjorde medan Gaza brann, vad tänker ni svara?
Att ni inte vågade?
Att det var politiskt enklare att vara tysta?
Eller att ni faktiskt valde att sätta människovärdet före maktpolitiken?
Det valet gör ni inte i framtiden.
Ni gör det nu.
Kari Parman
