”Vaffor gör di på detta viset?”, frågade rumpnissarna i Astrid Lindgrens Ronja Rövardotter. Och nu frågar jag Eskilstuna kommun samma sak – Voffor gör ni på detta viset?
Jag tänker då på grönytor som inte ”används” utan bara är till för att titta på. Som exempel tar jag den här långa refugen mellan körfälten vid Krongatan, mellan Tunavallen och Rekarneskolan.
Jag stannade till 20 juni och tog bilder på den praktfulla blomningen. Det är mest vitklöver, smörblommor och några andra gula blommor jag inte vet namnet på, som lyser vackert. Det är fint att titta på. Och samtidigt bra för den biologiska mångfalden.
Men hur länge varar den här glädjen? – frågade jag mig. Snart kommer väl liemannen? Och mycket riktigt. Tre dagar senare, 23 juni, var blommorna borta. Liemannen hade varit där och gått bärsärkagång.
Varför? Är det nödvändigt att klippa mitt i blomningen? Eller är det så att kommunen har avtal med entreprenörerna att det ska klippas med jämna mellanrum, vare sig det är befogat eller inte.
Och vid sol, torka och värme slutar gräset växa. Gräset torkar och blir gulbrunt. Och kortklippt gräs är mest utsatt. Och nu utlovas näst intill tropisk hetta en tid framöver med över 30 grader. Vi kommer att få kort, dött och gråbrunt gräs att ”njuta av”. Och insekterna har inget att hämta. De göra sig icke besvär.
Men den här maniska inställningen att gräset SKA tuktas, SKA vara kortklippt gäller inte bara kommunen. Även vid bostads- industri- och affärsområden ser man oändliga kortklippta gräsytor
.
Det är en sak om man klipper ytor som används för lek, bollspel, grillning, solbad och annat. Men gräsytor som inte används måste väl inte vara så kortklippt att varje blomma som sticker upp måste halshuggas.
Så tagga ner lite. Låt naturen inne i staden bli lite vild. Låt tusen blommor blomma!
Rolf Waltersson
Lästips:
Rumpnissar från Ronja (Robbers Daughter) Rövardotter – Vaffor då då? – YouTube
