När jag befinner mig i skogens mitt
hör jag fåglarnas sång, kvitt, kvidevitt
så förflyttar jag mig till riksdagens sal
där ilskna tuppar väsnas och gal
gör angrep på varandras revir
ingen på detta klokare blir
uppresta tuppkammar jag tuppar nog av
retoriken tycks ha gått helt i kvav
angrepp tycks vara bästa försvar
nu ryker det fjädrar och inga blir kvar.
Gamla regler har också sprungit läck
kvittningssystemet ströks med ett streck
detta debacle utlöste snacket
som mynnade ut sen i värsta kacklet
och bubblar gör valfläsket brunbränt men friskt
staten får låna nu helt utan risk
men Svantesson säger: Vänta ni bara
kommande år måste alla spara!
Förstås gäller det inte de som är rika
moderata väljare får man inte svika.
Nu knakar det ljudligt i maktens mitt
och vi hör Tidölagets ynkliga kvidevitt
för en gångs skull fick vi liberalerna tacka
när de fick övriga Tidö att backa
tänk att vi några samvetsömma hittar
när övriga rycker på axlar, det kvittar
bara några höga höns hos Uffes fru
känner sig ganska belåtna just nu.
Men jag drar mig tillbaka till skogen ett tag
inför ännu en fågelkvittrande dag.
Lena Staaf
