Det är ingen tvekan om att Sverigedemokraternas politiska agenda i grunden bygger på ett motstånd mot nya svenskar, flyktingar i Sverige, islamofobi, tro på etnisk svenska. De startade sin politiska bana med idén om att rädda Sverige från en påstådd invasion av vad de målar ut som ”främlingar” som kommer ändra på de svenska sederna.
Under större delen av sin historia har partiet drivit deras politiska ambition med en mycket liten del av väljare i ryggen. Deras strategi är att identifiera de samhällsproblem som oroar medborgarna och påstå sig sitta på lösningen. I realiteten löser de sällan några problem, och de saknar hållbara politiska alternativ.
De har tidigare dragit nytta av pensionärers missnöje, äldre svenskars oro, samt den utbredda rädsla och osäkerhet som kriget mellan Ryssland och Ukraina har skapat i omvärlden. Genom att utnyttja dessa frågor har de framställt sig själva som räddare.
Nu, med bara några veckor kvar till valet, lanserar de ett nytt verktyg för att mobilisera väljare: Hijab frågan. Partiet har lagt fram ett riksdagsförslag om att förbjuda den muslimska slöjan på allmänna platser i Sverige.
Det huvudsakliga motivet bakom förslaget är inte att få igenom det i riksdagen – de vet mycket väl att det saknas majoritets röst i riksdagen och det är omöjligt att förverkliga förslaget. De vet däremot att frågan kan locka fler väljare och därmed öka deras chanser att vinna i valet.
Bör då Hijab förbjudas på allmänna platser? Svaret är nej.
Det finns flera argument att visa att förbjudet blir fel på olika sätt:
Religions- och yttrandefriheten föreskriver att varje människa har full frihet att utöva den religion man väljer. Staten måste vara religiös neutral och ska aldrig lägga sig i individens trosuppfattning. De indiska Sikh folket har rätt att växa skägg och ta turban över huvudet, nunnorna har rätt att täcka huvudet, judarna har rätt att ta på sig Kibbah osv. Varje människa måste ha till självbestämmande över sin kropp och klädsel.
Ett Hijab förbud innebär dessutom en stor risk för att muslimska kvinnor marginaliseras och hamnar utanför det svenska samhället. Många kvinnor skulle i praktiken tvingas stanna hemma och leva på sin partners försörjning istället för att bygga upp en egen inkomst. Det skulle göra dessa kvinnor ännu mer ekonomiskt beroende av sina män.
Integration handlar om att inkludera. Att tillåta Hijab gör det möjligt för muslimska kvinnor att delta aktivt i samhällslivet. Hijab hindrar inte kvinnor från att spela basket, studera på universitetet eller engagera sig aktiviteterna i lokalsamhället. Ett förbud skulle tvärtom hindrar muslimska kvinnor från att integrera sig i svenska samhället. Mannen gör att ute jobb medan kvinnan tar fullt ansvar allt arbete hemma.
Ett demokratiskt samhälle ska acceptera all kulturell och religiös mångfald. På samma sätt som det är fel att tvinga någon att bära Hijab, är det lika fel att tvinga någon att ta av den. Det handlar om valfrihet.
Vi måste själva ha rätten att bestämma vad och hur vi klär på oss.
Awes A. Osman
Folkbildare och Författare boken till svensk fika.