När Liberalernas nya partiledare Simona Mohamsson säger att Sverige ska ha 1 000 miljardärer innan år 2036 och att vårt land borde bli ett ”skatteparadis”, då handlar det inte längre om vanlig ekonomisk politik. Det handlar om ett ideologiskt vägval där de redan rikaste människornas intressen sätts före välfärden, tryggheten och sammanhållningen i samhället.
Det är svårt att tänka sig ett tydligare exempel på hur långt svensk högerpolitik har fjärmat sig från vanligt folks verklighet.
För samtidigt som människor står i vårdköer, samtidigt som kommuner varslar undersköterskor och skolor saknar resurser, är Liberalernas stora vision alltså att skapa fler miljardärer. Inte fler sjuksköterskor. Inte fler lärare. Inte bättre äldreomsorg. Utan fler extremt rika människor.
Man måste fråga sig: vem är egentligen den här politiken till för?
Sverige byggdes inte av miljardärer och skatteparadis. Sverige byggdes av arbetare, industrianställda, småföretagare och offentliganställda som tillsammans skapade det samhälle som länge varit känt för trygghet, jämlikhet och stark välfärd. Det svenska folkhemmet växte fram därför att människor betalade skatt efter förmåga och därför att politiken såg till att resurserna användes till sjukvård, skola, pensioner och social trygghet.
Det är just detta samhällskontrakt som nu hotas.
För vad betyder egentligen ett skatteparadis? Det betyder inte bättre vård eller tryggare pensioner. Det betyder att de rikaste ska betala mindre till det gemensamma. Det betyder att kapital och stora förmögenheter ska gynnas medan vanliga löntagare får bära en allt större del av kostnaden för samhället. Erfarenheten från andra länder visar tydligt vart en sådan utveckling leder: ökade klyftor, svagare välfärd och ett hårdare samhälle där människor lämnas åt sitt eget öde.
USA är det mest extrema exemplet. Där finns fler miljardärer än nästan någon annanstans i världen, men också växande hemlöshet, enorm skuldsättning och människor som tvingas tigga pengar till sjukvård på internet. Är det verkligen den modellen Sverige ska inspireras av?
Samtidigt hör vi ständigt argumentet att höga skatter driver entreprenörer ur landet. Men Sverige har redan under flera decennier sänkt skatterna kraftigt för höginkomsttagare och kapitalägare. Förmögenhetsskatten är avskaffad. Arvs- och gåvoskatten är borta. Fastighetsskatten har monterats ned. Trots detta räcker det tydligen inte. Nu vill Liberalerna gå ännu längre.
Men varje krona som försvinner i skattesänkningar måste ersättas någon annanstans. Det betyder nedskärningar eller privatiseringar. Det betyder färre anställda i äldreomsorgen, större skolklasser och ännu hårdare belastning på sjukvården. Den som tror att man kan göra Sverige till ett skatteparadis och samtidigt behålla en stark välfärd försöker lura svenska folket.
Dessutom bygger myten om miljardären som samhällsräddare på en falsk bild av hur rikedom skapas. Många av dagens extrema förmögenheter kommer inte från innovation eller hårt arbete utan från finansspekulation, fastighetsvinster och avancerade skatteupplägg. Samtidigt har vanligt folk fått se hur priserna stiger, hur pensionerna urholkas och hur tryggheten i vardagen blivit allt svagare.
Det mest oroande är kanske ändå vad som händer med demokratin när förmögenheter koncentreras hos ett fåtal människor. Ekonomisk makt blir snabbt politisk makt. Medier kan köpas, lobbyister finansieras och opinion påverkas av privata intressen. Till slut riskerar demokratin att förvandlas till ett system där pengar väger tyngre än människors röster.
Sverige har länge varit ett av världens mest jämlika och tillitsfulla samhällen. Det är ingen slump. Det är resultatet av politiska beslut där man förstått att sammanhållning är en styrka och att välfärd inte är en kostnad utan en investering i hela samhället.
Därför är det också djupt provocerande när Liberalernas ledare talar om miljardärer som om det vore ett nationellt mål i sig. Ett starkt samhälle mäts inte i hur många extremt rika människor det producerar. Det mäts i hur barnen har det i skolan, hur pensionärerna behandlas och om människor känner trygghet när de blir sjuka eller arbetslösa.
Sverige behöver inte fler miljardärer. Sverige behöver fler människor som kan leva ett värdigt liv. Det borde vara politikens viktigaste uppgift.
Kari Parman
