Detta är arbetsförnedringen
nej, jag menar arbetsförmedlingen
ni som står här i den långa kön
räknar förstås med att få jobb och lön.
Få komma in i värmen och bli accepterade
slippa vara misskrediterade
hoppas ni är tillräckligt kvalificerade
för att bli anställda och exploaterade.
Men ni som hamnat i denna situation
måste först få lite information
man kan inte ta för givet
att man vet allt om arbetslivet.
Jobbtillfällena är ganska glesa
ni måste göra er beredda att resa
skiljas från barn och fru och släkt
ge er iväg helt käckt och oförskräckt.
På jobbet måste ni sen lägga på en rem
ingen idé att sörja och börja längta hem
knappt får era ryggar tid att rätas
när varje arbetsmoment noggrant ska mätas.
Och ni ska veta att starta eget
det är numera rätt förlegat
och ingenting för de kloka och snälla
nej jobben är vikta för de kriminella.
Men ni som står här och väntar på er tur
ni verkar ganska skröpliga, eller hur?
Halta och tämligen ämliga och lytta
jag skulle önska att få er utbytta.
Du, till exempel, vad har du gjort
för att hamna vid arbetsförmedlingens port
”Jag jobbade som styckare på charken
men tyvärr så fick jag sparken.”
”Jag högg av mig fingret, vilken otur
men chefen sa, jag var ett slarvigt odjur.
Och fast jag inte är helt osårbar
så har jag nio fingrar och arbetslusten kvar.”
”Och jag, i en byggnadsbransch på upphällningen
råkade ramla ner från ställningen
känner mig priviligierad, för det är inte givet
att man i en sån situation får behålla livet.”
Men du då lilla tös, så söt och graciös
ska väl inte behöva vara arbetslös?
inte ska väl du känna samvetskval
när världens äldsta yrke behöver personal!
Och du då? ”Jo min lycka är nog gjord
för jag kan dikta och jonglera vilt med ord
så jag har allvarliga funderingar
att söka jobb i branschen ”Fyndiga formuleringar”.
Lena Staaf
