Insändarskribenten Orolig Granne undrar hur det är förenligt med allmännyttans uppdrag att ett kommunalt bostadsbolag kan vräka en person på grund av en anhörigs beroendesjukdom. Hon efterlyser en ny juridisk princip, en #LexVräk, för att utsatta personer inte ska kunna vräkas utan att alla stödinsatser uttömts.
******
Jag skriver detta som granne. Inte som någon som blivit störd. Inte som någon som vill klaga på en enskild hyresgäst. Tvärtom. Under alla år jag bott här har varken grannen eller dennes anhörige stört mig. Det som däremot är djupt oroande är hur systemet nu behandlar hen.
Vi pratar om en person som bott i allmännyttan i 20 år – varav 13 år i samma lägenhet. En människa med sviktande hälsa, som levt under långvarig press från en anhörig med ett flerårigt drogmissbruk. Ett missbruk där försök till LARO-behandling har gjorts, men där han nu väntar på inskrivning sedan augusti 2025.
Missbruk är en sjukdom.
Det är också något som förekommer i alla samhällsklasser. Skillnaden är vilka konsekvenser det får – och vem som får bära dem.
Det är värt att tänka på att missbruk inte bara är ett “problem i marginalen”. Det göds också i miljöer där resurserna är som störst – men där konsekvenserna sällan leder till vräkning eller hemlöshet.
Här gör de det.
Den anhörige är inte folkbokförd hos grannen, men tar sig ändå in. Hen kan inte kontrollera honom. Hen har försökt hantera situationen – ensam.
Och vad blir samhällets svar? Vräkning. Den ska verkställas inom kort.
Grunderna?
Att lägenheten inte anses ha vårdats tillräckligt – till följd av den anhöriges missbruk. Att han orsakat störningar. Och det som fick måttet att rinna över: blodspår i en hiss.
Men här måste vi stanna upp.
Varför var den första tanken inte att någon kan ha skadat sig? Varför blev detta ett underlag för vräkning – istället för en signal om att något är allvarligt fel?
Och ännu viktigare: Hur är det juridiskt rimligt att lägga detta på hyresgästen?
Samtidigt har Socialtjänsten hävdat att situationen är hyresgästens ansvar – eftersom hen inte “hindrat” honom från att ta hennes pengar till droger.
Detta är inte bara verklighetsfrånvänt. Det är ett uttryck för skuld och skam – en syn på beroende som vi borde ha lämnat bakom oss. Ändå lever den kvar.
En person som lever i otrygghet. Som pressas på pengar. Som inte kan skydda sitt eget hem. Som nyligen förlorat sin närmaste anhöriga. Som sedan länge tappat sin tillit till samhället – efter att ha fått höra att hen själv bar skulden för sin anhöriges beroende.
Och nu detta.
Istället för stöd erbjuds hen att flytta – men får ordna det själv. Som om problemet sitter i adressen. Mycket snart står hen utan hem. Och ändå väljer ett kommunalt bostadsbolag som Kfast att fullfölja vräkningen.
Jag undrar: Hur kan detta anses förenligt med allmännyttans uppdrag? Allmännyttan ska motverka otrygghet och hemlöshet – inte skapa den.
Det här handlar inte bara om en lägenhet. Det handlar om ett hem. En sista stabil punkt i ett liv som redan skakats.
Det här är inte ett enskilt fall. Det är ett systemfel.
#LexVräk
Därför behövs något mer. Vi behöver en #LexVräk.
En princip som säkerställer att:
- anhöriga som påverkas av någon annans beroendesjukdom inte själva blir offer för “hårdare tag” i allmännyttan
- personer i dokumenterad utsatthet inte vräks utan att alla stödinsatser uttömts
- kommunala bostadsbolag tar sitt sociala ansvar fullt ut
- ansvar inte läggs på den som saknar faktisk möjlighet att påverka situationen
- beroendesjukdom behandlas som just en sjukdom – inte som ett moraliskt misslyckande hos anhöriga
Ingen människa ska förlora sitt hem på grund av någon annans sjukdom.
Och låt oss också ställa den fråga som alltför sällan ställs: Vad kostar hemlöshet?
Inte bara i mänskligt lidande – utan i pengar. Akuta boenden, sjukvård, sociala insatser och ökad utsatthet kostar samhället långt mer än att ge rätt stöd i tid. Att vräka en redan skör människa är inte bara inhumant – det är också ekonomiskt kortsiktigt.
Som granne undrar jag också hur Moderaterna kan stå bakom en utveckling där utsatta människor först lämnas utan stöd – och sedan straffas för konsekvenserna.
Detta är inte värdigt Sverige 2026.
Orolig granne