Lagen om särskilt stöd (LSS) är en rättighetslag som ska garantera goda levnadsvillkor för personer med omfattande funktionsnedsättningar. Insändarskribenten Besviken förälder menar att Eskilstuna kommuns praxis utgör ett hinder för funktionsnedsatta invånare att få sina behov och rättigheter tillgodosedda.
******
LSS-beslut verkställs inte. Kommuninvånare tvingas processa mot sin egen kommun för att få sina rättigheter tillgodosedda. Överförmyndarnämnden kritiseras av JO. Kommunfullmäktiges egna handlingar visar att beslut som enskilda beviljats inte verkställs.
När dessa uteblivna verkställigheter förklaras hänvisas det återkommande till diffusa formuleringar om ”skäl hos individen”. Men individen själv får sällan komma till tals – och är ofta inte ens medveten om att kommunen enligt lag ska rapportera till Inspektionen för vård och omsorg när beviljade insatser inte verkställs inom skälig tid.
Ensidig och svårtillgänglig information
Det innebär att den som berörs sällan får möjlighet att förstå, bemöta eller påverka den bild kommunen förmedlar till tillsynsmyndigheten.
Inte heller anhöriga eller företrädare för barn ges i praktiken möjlighet att redogöra för sin upplevelse eller förklara varför kommunens beskrivning av ”skäl hos individen” många gånger inte överensstämmer med verkligheten.
Tvärtom vittnar många om en helt annan situation än den som återges i beslutsunderlag och offentliga redovisningar.
För att ens kunna granska vad som dokumenterats måste den enskilde eller anhöriga ofta begära ut omfattande journalmaterial – något som i vissa fall kan medföra kostnader på uppemot 10 000 kronor.
Detta trots att vi lever i en tid där digitala lösningar i praktiken skulle kunna göra tillgången betydligt enklare och billigare om viljan fanns.
Moment 22
Visst kan avgifter för omfattande utskrifter ha stöd i lag. Men när journalerna är avgörande för att förstå, kontrollera och ifrågasätta den dokumentation som ligger till grund för pågående eller framtida insatser uppstår ett tydligt moment 22: Den enskilde behöver journalerna för att kunna bevaka sina rättigheter – men kostnaden för att få tillgång till dem riskerar att göra detta omöjligt.
När insyn i praktiken blir en ekonomisk fråga är det inte längre bara en administrativ ordning. Då är det en rättssäkerhetsfråga – och i förlängningen en klassfråga.
Besviken förälder
