Det danska valet i tisdags ledde till att varken det ”röda laget” eller det ”blå laget” nådde upp till 50 procent av rösterna och därmed inte till de sammanlagt 90 mandat som krävs för en majoritet i Folketinget (Danmarks riksdag).
De två historiskt centrala partierna i de båda blocken, Socialdemokraterna och Venstre, fick känna på ordentliga bakslag i årets val. Socialdemokraterna backade med 5,7 procentenheter, Venstre med 3,2.
För tydlighetens skull: Venstre är inget vänsterparti utan det traditionellt ledande partiet på den borgerliga, blå, sidan. Varför heter det ”Venstre” om det i själva verket står till höger? Orsaken är att när partiet bildades på 1800-talet så var det partiet mest till vänster eftersom partiet det utmanade var det konservativa högerpartiet. Venstre var framförallt jordbrukarnas parti. På 1920 talet bröt sej en fraktion ut ur Venstre och bildade Radikale Venstre som idag är ett vänsterinriktat socialliberalt parti som faktiskt räknas till det röda blocket.
Socialdemokraterna är fortfarande trots sin stora tillbakagång landets största parti med 21.8 procent av väljarna bakom sej. Näst största parti blev faktiskt Socialistisk Folkeparti (SF) som gick fram med 3,3 procentenheter och rodde hem 11,6 procent av rösterna. SF är inte det enda partiet som står till vänster om Socialdemokraterna. Vi har också Enhedtslisten som landade på 6,3 procent efter att ha gått fram med 1,2 procentenheter. Enhedtslisten har ett ojämnt väljarstöd. På landsbygden, speciellt på Jylland, samlar Enhedtslisten ofta under 4 procent men i Köpenhamn är man i många delar av staden största parti med nära, och i vissa områden mer, än 30 procent av väljarna bakom sej.
Venstre kom trea i valet med 10,1 procent, fyra med 9,4 procent blev Liberal Alliance. Liberal Alliance är ett extremt nyliberalt, privatiseringsinriktat parti som samlar den egoistiska konsumtionshungriga delen av dansk medel- och överklass.
Det gamla främlingsfientliga partiet Dansk Folkeparti gjorde comeback, ökade med 6,5 procentenheter och landade på 9,1 procent.
På sjätte plats kom Moderaterne. Partiet är en utbrytning ur Venstre och dess centralgestalt Lars Lökke Rasmussen har tidigare till och med varit statsminister i Venstre-regeringar. Den senaste mandatperioden har han varit utrikesminister i den koalitionsregering som letts av socialdemokraternas Mette Fredriksen. Tredje parti i koalitionen var Lars Lökkes gamla parti Venstre. Moderaterne är naturligtvis ett borgerligt parti men spelar verkligen inte samma roll som de svenska moderaterna. Rasmussens parti har blocköverskridande regeringar som ett mål och räknas trots sin borgerliga liberala identitet inte in i det blå laget. Partiet backade något och står nu på 7,7 procent.
På sjunde plats hittar vi det traditionella högerpartiet Konservative och på åttonde plats vänsterpartiet Enhedtslisten som vi nämnt ovan.
Det socialliberala Radikale Venstre ökar 2 procentenheter till 5 procent och det rasistiska Danmarksdemokraterna (DD) får 5,8 procent. DD startades av den tidigare Venstrepolitikern Inger Stöjberg. Stöjberg hade varit viceordförande i Venstre och innehaft flera ministerposter. Som minister utvecklade hon en fanatisk främlingsfientlig politik. Sin 50e främlingsfientliga lag firade hon med tårtbjudning på ministeriet. En av dessa lagar befanns olaglig och hon dömdes till 60 dagar med fotboja. Hon har också gjort sej känd för sina kampanjer mot solcellsparker. Hon uteslöts ur folketinget p.g.a. den fällande domen och bildade så Danmarksdemokraterna 2022. Partiet gjorde succé i valet samma år och tog 14 mandat. Dom togs till stor del från Dansk Folkeparti som nu i valet 2026 uppenbarligen återerövrade väljare från DD. DD backade 2,3 procentenheter till 5,8 procent och 10 mandat.
På elfte plats finner vi partiet Alternativet. Partiet grundades 2013 och grundarna beskriver Alternativet som ett radikalt vänsterparti som lägger vikt vid hållbar omställning, såväl miljömässigt och ekonomisk som social och kulturell.
Det minsta av de partier som nu befolkar Folketinget heter Borgernes Parti och är ett nystartat högerpopulistiskt parti. Partiet fick 2,1 procent och 4 mandat.
Danmark har ju en två-procentspärr vilket är en av flera förklaringar till att Danmark har tolv partier i sitt folketing.
Hur ser då fördelningen mellan blocken ut? De ovan behandlade partierna har 175 mandat. Till dessa kommer två grönländska och två färöiska mandat fördelat på 4 partier. Sammanlagt 179 mandat alltså. För att ha majoritet krävs följaktligen 90 mandat.
De partier som räknas till det röda blocket har sammanlagt 84 mandat. (Socialdemokraterna 38, Socialistisk Folkeparti 20, Enhedtslisten 11, Radikale Venstre 10 och Alternativet 5).
Den blå sidan har sammanlagt 77 mandat. (Venstre 18, Liberal Alliance 16, Dansk Folkeparti 16, Konservative 13 , Danmarksdemokraterna 10, Borgernas Parti 4). Två djupt rasistiska partier, två fanatiskt nyliberala privatiseringsivrare, och två mer traditionellt borgerliga.
Moderaterne som trots sin borgerliga ideologi inte vill räkna sej till varken de röda eller blå har 14 mandat och dess partiledare Lars Lykke Rasmussen innehar som ni förstår vågmästarrollen.
Mette Fredrikssen vill ha acceptans som statsminister från det röda blocket och Rasmussen. Kanske söker hon stöd hos något av de blå partierna (Venstre?, Konservative?) för att göra sej oberoende av stöd från de mer radikala partierna till vänster (Enhedtslisten?, Alternativet?).
Enhedtslistens strategi har efter tidigare val varit att erkänna den socialdemokratiske kandidaten som statsminister, detta för att blockera vägen för en blå regering. Samtidigt har Enhedtslisten sagt att stödet inte är ovillkorligt. Man är beredd att stödja socialdemokratiska förslag som ”går åt rätt håll” men också beredd att rösta mot förslag som innebär försämringar för arbetarklassen och eftersatta grupper. Man vill inte sitta i en regering och ta ansvar för en socialdemokratisk politik som i grunden innebär ett accepterande av kapitalismen. Sådan har Enhedtslistens linje varit och vi får hoppas att de håller fast vid den.
Socialistisk Folkeparti har däremot suttit i S-ledd regering. SF fick dyrt betala för detta då deras väljare i efterföljande val istället lade sin röst på Enhedtslisten som under en period därefter blev det större partiet av dem.
Nu är SF röstmässigt nästan dubbelt så stort som Enhedtslisten och vi får se om partiet kan motstå frestelsen att göra om samma misstag en gång till.
Det svenska Vänsterpartiet borde lära sej av de danska erfarenheterna. Idag är ju V-ledningen tyvärr närmast manisk i sin längtan efter ministerposter i en Magdalena Andersson-regering.
Peter Widén
