Palestinska kvinnors kamp har en lång historia av folkligt, politiskt och militärt motstånd mot den brittiska och sedan den israeliska ockupationen sedan början av 1900-talet. Deras roll har varit framträdande som fedayeen (såsom Dalal Mughrabi och Leila Khaled), sociala aktivister, väktare av nationell identitet och kämpar mot bosättningsexpansion, och har utstått konsekvenserna av fängelse och fördrivning, och därmed blivit en symbol för motståndskraft och uppoffring.
Följande är viktiga detaljer om palestinska kvinnors kamp:
Historiska början: Den första palestinska kvinnoföreningen grundades 1921, och den första kvinnokonferensen hölls 1929 för att motsätta sig det brittiska mandatet och sionistisk invandring.
Motståndsroller: Dessa sträckte sig från att transportera vapen och ammunition till revolutionärerna (1936) till direkt deltagande i fedayeen-operationer (Wafa Idris, Leila Khaled).
Bevara identitet: De spelade en grundläggande roll i att förmedla den nationella berättelsen, föra vidare berättelser och bevara kulturarv och broderi, särskilt i flyktingläger och i diasporan.
Social motståndskraft: Kvinnor konfronterade ockupationen genom att uppfostra generationer, stödja fångars och martyrers familjer och delta i folkuppror.
Fängelsestraff och martyrdöd: Palestinska kvinnor gjorde enorma uppoffringar, tusentals kvinnor arresterades och många gav sina liv som martyrer (som Fatima Ghazal).
Ledarskap och politik: Deras kamp fortsatte inom officiella institutioner och den allmänna unionen för palestinska kvinnor för att främja politiskt deltagande och avsluta ockupationen.
Under årtiondena har palestinska kvinnor visat en anmärkningsvärd förmåga att förvandla smärta till styrka, blivit väktare av identitet och en grundläggande pelare i den palestinska saken.
Uppoffringar och motståndskraft
I samband med slaget vid ”Al-Aqsa-floden” – där det palestinska folket står inför en pågående folkmordskampanj i Gazaremsan och på Västbanken – kan man inte ignorera de palestinska kvinnornas roller. De deltar med all sin styrka, oavsett om de stöder krigarna och tillhandahåller medel för deras uthållighet, som mödrar, hustrur eller systrar; som läkare som behandlar sårade; eller som volontärer som hjälper de som drabbats av utrotningskriget och de uppenbara attackerna mot civila. Allt detta samtidigt som de tar hand om sina familjer. Vissa är journalister som står rakryggade inför fienden och rapporterar från en av de mest instabila och utmanande platserna på jorden, inför det dagliga hotet om mord, precis som alla människor i Gaza idag.
Den sionistiska fienden har inte kunnat bryta de palestinska kvinnornas beslutsamhet, trots dödandet, rivningarna och de successiva gripandena. Berättelserna om hjältemod och motståndskraft hos kvinnor och flickor som offrade sig själva kommer att fortsätta att skrivas genom historien.
Trots svårigheten att övervaka händelser finner vi henne nu – genom sina personliga konton på sociala medier – rapportera varje detalj, stor som liten, på främmande språk, för att upplysa den arabiska och internationella opinionen genom att belysa de pågående massakrerna som det palestinska folket utstår.
Ibland ser vi henne som den tålmodiga modern vars tro når himlen, som sörjer sina barn. Andra gånger är hon läkaren och ambulanssjukvårdaren som vägrade att överge de sårade och insisterade på att stanna kvar på sin post. Det är hon som fick nyheten om hela sin familjs martyrdöd, men som ändå fortsatte sitt arbete med tålamod och tro. Hon är den palestinska kvinnan som helt enkelt är arvtagare till Jungfru Maria, alla kvinnors dam.
Palestinakommittén Folke Bernadotte i Eskilstuna
