Världen, fortfarande i chocken från Gazamassakern och bilderna av hundar som slukar martyrers kroppar, kan inte acceptera öppnandet av nya fronter som tjänar imperialistisk hegemoni under falska förevändningar om ”skydd”.
Den sionistiska enheten har aldrig stått på de förtrycktas sida, utan snarare är den förkroppsligandet av förtryck. Om den (Israel) är en del av operationsrummet, då blir den moraliska och politiska kompassen tydligare: vi kan inte vara i en skyttegrav som tjänar mördarna av Gazas barn.
Här stannar vi upp för att begrunda termen ”Epsteinkriget”, som har cirkulerat i stora internationella tidningar som The New York Times. Denna term återspeglar omfattningen av de tvivelaktiga kopplingar, utpressningsnätverk och särintressen som avslöjats av Jeffrey Epstein-affären inom de amerikanska beslutsfattande kretsarna.
Denna moraliska och politiska förvirring inom Washington, i kombination med de stigande rösterna i kongressen som beskriver kriget som ”illegitimt”, tvingar oss och Gulfstaterna att ställa en moralisk fråga: ”Om amerikanerna själva ifrågasätter rättvisan i sitt krig, hur kan vi förväntas vara dess bränsle?” Vi ser att regionen lever igenom ett avgörande ögonblick där ”missilernas buller blandas med bedrägeriets rök”, där folket är menat att vara upptaget av vapens tekniska detaljer och distraherat från den grundläggande frågan: ”Vem skyddar vem?”
Vi betonar att de militärbaser som etablerats under förevändning att skydda arabiska huvudstäder nu har blivit en ”säkerhetsbörda” som tvingar lokalbefolkningen att agera som mänskliga sköldar. Detta förvandlar ekvationen ”säkerhetsgarantier” till en av absolut undergivenhet, vilket tjänar Netanyahu-Trump-duons intressen.
Netanyahu undviker de inhemska domstolsförfarandena mot honom och fullföljer sina expansionsambitioner i ett nytt Mellanöstern dominerat av Storisrael. Samtidigt utpressas Trump av Epstein-skandalerna och försöker kanske framställa sig själv som en förmögen magnat inför det amerikanska folket.
Wassim Al Hajali
