Eskilstuna pratar om en idrottsrevolution. Men vad betyder det i praktiken – och för vilka?
Flera insändare har lyft frågan om barn i anpassad skola som spelar fotboll varje dag, men som ändå inte blir en del av föreningslivet. Samtidigt finns exempel från andra kommuner, som Västerås, där lösningar finns. I Eskilstuna är det fortsatt tyst.
Parallellt ser vi hur föreningar offentligt bråkar om spelare som redan är inne i systemet. Det väcker en grundläggande fråga: vad är egentligen föreningarnas uppdrag? Hur rimmar det med idrottens värdegrund om allas lika värde och möjligheter?
I en lokal simförening finns parasim med aktiva som tävlar på RM-nivå och tar medaljer – guld, silver och brons. Det är tydliga prestationer. Ändå räknas de inte in i Eskilstunas idrottsmedaljer.
Samtidigt definieras prestation inom parasport i andra sammanhang som närvaro och engagemang. Det är värdefullt – men varför gäller olika måttstockar?
Hur kan det också komma sig att verksamheter som parasim inte ens är en självklar del av den samorganisation som ska bära idrottsrevolutionen?
I praktiken riskerar dessa barn att mötas av verksamheter som mer liknar aktivitet än träning och utveckling.
RF-SISU har en viktig roll i att stödja föreningar. Men just därför faller den här frågan lätt mellan stolarna – eftersom stödet inte riktas direkt till de barn och idrottare som står utanför.
Och där någonstans uppstår ett mönster: problemet blir alltid någon annans.
Kommunen hänvisar till föreningslivet. Föreningar hänvisar till resurser. Strukturer finns – men de fångar inte upp alla.
Samtidigt upplever många föräldrar att engagemang och vilja att bidra inte tas tillvara. När initiativ inte möts, och frågor förblir obesvarade, riskerar även förtroendet att urholkas. För vissa barn handlar det dessutom om deras enda fritidsaktivitet – vilket gör situationen extra känslig.
Genom idrotten finns en enorm möjlighet att skapa gemenskap och inkludering. Men då krävs också att fler perspektiv släpps in och att ansvar tas i praktiken.
Samtidigt finns konkreta möjligheter att göra annorlunda. Varför används inte sommaren mer aktivt för att skapa broar in i föreningslivet? Barn i anpassad skola som redan idrottar skulle kunna få möta föreningar genom sommarverksamhet, där äldre spelare och ledare blir en del av introduktionen.
Nu när fler barn med funktionsnedsättning får möjlighet att söka kollo borde också innehållet formas efter deras intressen – inte utifrån traditionella föreställningar om vad de “bör” göra.
En idrottsrevolution borde synas i vilka som inkluderas, vilka prestationer som räknas och vilka som får ta plats.
Annars riskerar vi att stå kvar i samma strukturer – med nya ord.
Så vad menar Eskilstuna egentligen med idrottsrevolution – i idé, tanke och utförande?
Para-sport förälder i Eskilstuna
Lästips:
Insändare: Medan klubbarna diskuterar prestige lämnas barnen utan fotboll – Eskilstuna-kuriren, 10 december 2025
Insändare: När låg kompetens får stort inflytande över barns idrott – Eskilstuna-kuriren, 3 november 2025
Insändare: Dags att steppa upp och inkludera på riktigt – Eskilstuna-kuriren, 28 december 2025ott/