Det är nu den 3 mars, exakt 86 år sedan det mest dödliga attentatet i Sveriges 1900-talshistoria genomfördes. I Luleå placerade en grupp högerextremister en bomb i den kommunistiska tidningen Norrskensflammans tryckeri. Huset totalförstördes, fem människor skadades och fem människor dog. Bland de döda var två barn. De som dödades var Svea Granberg, 34 år (vars make Valdemar Granberg då satt internerad i koncentrationslägret i Storsien), 12-årige sonen Torgny, Norrskensflammans ekonomichef Artur Hellberg, 37 år, hans fru Alice, 34 år och deras 8-åriga dotter Maj.
Vilka var då attentatsmännen? De som direkt deltog i apteringen av sprängladdningen var fänrikarna Hans Borgström, Gösta Krendel och Thorsten Norström, alla vid Bodens ingenjörskår, samt journalisten vid Norrbottens-Kuriren Gunnar Hedenström och en menig soldat, Jim Palmqvist. Luleås stadsfiskal Ebbe Hallberg och kapten Uno Svanbom vid Norbottens Regemente häktades för att ha deltagit i planeringen av attentatet. Gruppen hade övat i Norrbotten-Kurirens tryckeri.
Norrbottens-Kuriren skrev direkt efter attentatet: ”Ingenting ger stöd åt misstankarna om attentat” och att det bara handlar om ”bisarra rykten”. Betänk då att en journalist, Gunnar Hedenström, anställd på tidningen, var en av förövarna.
Samtliga inblandade var högerextremister med nazistiska sympatier.
Direkt efter attentatet försökte borgerlig men även socialdemokratisk press förklara händelsen som en olycka men statspolisen lyckades till slut spåra de skyldiga. Förövarna dömdes till fängelse på mellan två och sju år men benådades vid krigsslutet.
Valdemar Granbergs minnesord över sin döda hustru och son löd: ”Min älskade maka Svea Augusta Granberg och min lille rare gosse Torgny gingo gemensamt i döden vid brandkatastrofen i Luleå den 3 mars”. Den borgerliga och socialdemokratiska pressen vägrade ta in dödsannonserna. Begravningsprocessionen vägrades också att få färdas den vanliga vägen på Kungsgatan.
Den svenska krigsmakten har en ”ärofylld” historia. Fem mördade arbetare i Ådalen 1931 som demonstrerade mot strejkbryteri. Och nio år senare de fem mördade på Norrskensflamman. Av de innebrända var dessutom två barn. Händelser som arbetarrörelsen inte får glömma utan tvärtom dra lärdomar av.
Peter Widén
