SR: ”Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet.”
Anmälan till Granskningsnämnden
Program på P1-morgon ca 07.40 Onsdag 11 februari 2026
Partiskhet i urval av deltagande:
Zoltan Tiroler:
Programmet hade bjudit in två personer för att diskutera de akuta problemen och bristerna i Kuba. Båda inbjudna har i årtionden drivit kampanjer mot Kubas politiska system. Jennische, från det delvis USA-finansierade CRD (enligt CRD:s hemsida) och Fougstedt. Den senare presenterades som ”exilkuban”. Hon kom för flera årtionden, som barn, till Sverige och har inte varit i Kuba sedan dess. De båda var fullständigt överens. Inga kritiska frågor ställdes utan radiojournalisten var helt med på det som sas.
Rena lögner:
Fougstedt är, milt uttryckt, oförsiktig med sanningen. Hon säger sig också tala för det kubanska folket, trots att hon inte varit där på decennier. ”Säger folk”, ”Folk är missnöjda” osv. Det stämmer säkert i många fall, men är också ett grovt generaliserande där hon anger ett telefonsamtal som källa.
Hon påstod att Venezuela tidigare skänkte olja till Kuba. Det korrekta är att Venezuela försåg Kuba med olja och Kuba försåg Venezuela med tusentals läkare och annan hälsovårdspersonal. Alltså ett utbyte. Att dessa oljeleveranser nu upphört på grund av ett oprovocerat anfall från USA med fler än 100 stridsflygplan, drönare och helikoptrar, som kostade fler än 100 personer livet, nämndes förstås inte.
Vidare påstod hon att Kuba, av någon anledning, skulle ha dolt effekterna av orkanen Melissa i höstas. Hon hade följt rapporteringen i Sveriges Radio och där nämndes inte Kuba. Men problemet är inte Kuba, utan media. Till exempel SR som rapporterade om orkanen från Haiti och Jamaica, men hoppade över Kuba.
Sanningen är tvärtom. Kuba hade allt intresse av att effekterna av orkanen skulle rapporteras, vilket enkelt kan konstateras i kubanska medier. Kuba gjorde allt för att orkanen skulle uppmärksammas, i hopp om att få internationellt stöd till återuppbyggnad. Men sådant stöd hindras av USA från att komma in.
Fougstedt hade också en egen teori om varför det inte var el-avbrott några nätter; för att myndigheterna var rädda för en folkresning. Varför de inte skulle resa sig några nätter senare framgick inte.
Fougstedt påstår att Kuba ”skyller på” oljebrist och att landet exporterar olja. Det är ännu en lögn. Det är många år sedan som Kuba kunde vidareexportera någon olja. Ett faktum som enkelt kan kollas upp.
Snedvriden, partisk rapportering
Om ”regimen” har något stöd är svårt att bedöma, enligt Jennische. Jag kan upplysa om de enorma demonstrationerna, med hundratusentals deltagare, som ägde rum efter USAs anfall på Venezuela. Likaså var det enorma folkmassor som kantade gatorna i samband med processionen som förde kvarlevorna av 32 kubanska soldater till sista vilan. För övrigt är det val vart femte år i Kuba.
Lögn genom utelämning
Men den största bristen var det som inte diskuterades, elefanthjorden i rummet, nämligen orsaken till bristerna. Kring orsakerna svävade de båda; om en usel regim och brist på demokrati. Knappast något som förklarar situationen, ”där inget fungerar”.
Sanningen är att den huvudsakliga orsaken beror på 67 års fientlighet från USA, som nu trappats upp till en nivå som inget land skulle klara. USA har bordat och beslagtagit minst sju oljetankers de senaste månaderna. USAs flotta omringar Kuba. Och USA har i ett presidendekret från 29 januari förklarat att Kuba utgör ett ”akut nationellt säkerhetshot” mot USA. Alla som får för sig att sälja olja till Kuba utsätts därför för strafftullar. Därför vågar ingen sälja olja till ön. Alltså USA bestämmer om, och med vem, Kuba får handla. Självklart i strid med internationell rätt och WTO:s bestämmelser.
Kuba har inte fått en droppe olja sedan början på december 2025. Det som ytterligare börda på den blockad som hindrar Kubas kontakter med omvärlden och som fördöms av en överväldigande majoritet av FN:s medlemsländer varje år.
Är det något den överväldigande majoriteten av kubanerna i Kuba inte vill ha så är det USA. Är det något den överväldigande majoriteten av kubanerna vill ha så är det ett slut på blockaden och fientligheterna. En blockad som stöds av sådana som exilkubanen Fougstedt. Att det är så kan hundratusentals turister själva konstatera när de pratar med kubaner, inte i Sverige, utan i Kuba.
Vägen ut ur svårigheterna angavs lite svävande av Jennische som demokrati och diskussion. Nu vet han mycket väl att USA deklarerat att blockaden kommer att hävas först när USA godkänt landets regering.
Men om dessa fakta tiger man still.
Allsidighet
Jag förväntar mig inte att någon av Svensk-Kubanska Föreningens flera tusen medlemmar ska få prata i radion. Men vi kan sätta er i kontakt med kubaner i Sverige som faktiskt reser till Kuba. Vi kan sätta er i kontakt med svenskar som finns i Kuba. Och vi kan balansera den ensidiga syn som presenteras i Public Service, men som lika gärna skulle kunnat vara hämtad i Miami.
Zoltan Tiroler
