Insändaren nedan från Miljöpartiet i Strängnäs är tidigare publicerad i Eskilstuna-kuriren (9/2).
******
Äldreomsorgen i Strängnäs har under lång tid varit föremål för hård kritik från både personal, omsorgstagare och anhöriga. Som miljöpartister menar vi att detta inte bara är en fråga om organisation och ekonomi – det är i grunden en fråga om människosyn. Och ytterst är det en fråga om arbetsgivaransvar. I en kommun är det nämligen inte politikerna som ytterst är arbetsgivare. Det är vi, kommunens medborgare. Genom våra röster i valen utser vi politiska företrädare och ger dem i uppdrag att leda kommunen i vårt namn. Det är genom rösträtten vi avgör vilken typ av arbetsgivare Strängnäs kommun ska vara – och vilka värderingar som ska prägla arbetsvillkor, ledning och styrning.
Miljöpartiet utgår från att ett samhälle är socialt hållbart först när människor ges verkliga förutsättningar att leva värdiga liv – oavsett ålder, hälsa eller yrke. I äldreomsorgen innebär det att omsorgen måste sättas i första rummet, inte minutstyrda system som reducerar både äldre och personal till kuggar i ett maskineri. Minutstyrningen är ett tydligt exempel på hur ett ensidigt effektivitetstänkande tränger undan det mänskliga. Omsorg kan inte mätas i minuter utan i relationer, kontinuitet och tillit. Våra äldre har rätt till trygghet, respekt och tid – inte bara ”utförda insatser”. När styrningen inte tillåter detta urholkas både kvaliteten och värdigheten. Som arbetsgivare bär vi ett ansvar för att de system vi tillåter faktiskt möjliggör god omsorg. Samtidigt är en socialt hållbar äldreomsorg helt beroende av dem som arbetar där. Personal måste hinna med sitt arbete, känna yrkesstolthet, uppleva meningsfullhet och ha en arbetsmiljö som gör att man orkar ett helt arbetsliv. I dag ser vi i stället hur stress, sjukskrivningar och hög personalomsättning blivit normaliserade. Det är inte hållbart – varken för individen, verksamheten eller samhället i stort. Och det är ett tydligt tecken på ett bristande arbetsgivaransvar.
Införandet av nya arbetssätt, som till exempel cykling mellan omsorgstagare, illustrerar detta väl. Att erbjuda cykel som ett frivilligt och välplanerat alternativ ligger i linje med Miljöpartiets syn på hållbara transporter. Men hållbarhet måste vara hel – ekologisk, social och organisatorisk. Med dagens pressade scheman och arbetsvillkor kan cykling inte vara ett tvång. När goda idéer genomförs utan hänsyn till personalens faktiska förutsättningar riskerar de att få motsatt effekt. Även detta är en arbetsgivarfråga. Här behöver vi också tala om den orättvisa som präglar många offentliga organisationer. När systemen inte fungerar är det ofta medarbetarna längst ut i verksamheten som förväntas lösa problemen genom ökad flexibilitet, lojalitet och uppoffring. Det är de som inte kan arbeta hemifrån, inte kan styra sina arbetstider och inte får ta del av förmåner som andra grupper i kommunen har. Ändå är det deras arbete som får välfärden att fungera – varje dag. Miljöpartiet menar att detta är en fråga om rättvisa. Om vissa yrkesgrupper systematiskt utestängs från flexibilitet och förmåner, då måste kommunen – som arbetsgivare – hitta andra sätt att kompensera och värdera deras arbete. Allt annat är att acceptera en ojämlikhet som strider mot en socialt hållbar arbetsgivarroll.
Äldreomsorgen är en av våra viktigaste välfärdsverksamheter. Hur vi organiserar den säger mycket om vilket samhälle vi vill vara. För Miljöpartiet är svaret tydligt: ett samhälle där människor inte pressas sönder av systemen, där omsorg får ta tid och där arbetsgivare tar ansvar – på riktigt. Den avgörande frågan är därför inte vad personalen ska göra annorlunda. Den avgörande frågan är vad vi, som medborgare och arbetsgivare i Strängnäs, anser vara rimligt – och hur vi använder vår rösträtt för att ta ansvar för det.
Cathrin Vinge
Ove Jansson
Hanna Abrahamsson
Elisabeth Kvarnström,
Miljöpartiet i Strängnäs
