Jag vill uppmärksamma de allvarliga brott som begåtts av den islamiska republiken Iran mot sitt eget folk under protesterna i januari 2026. Under nedslaget mot protesterna förvandlade den islamiska republiken Iran sjukhus och vårdinrättningar till en del av sin repressiva och dödliga apparat. Nedan följer en redigerad sammanfattning av en rapport baserad på vittnesmål från läkare, vårdpersonal och människorättsorganisationer. Rapporten publicerades 3/2 av människorättsorganisationen Iran Human Rights (IHR). (se lästips)
Iran Human Rights, en organisation baserad i Norge, har mottagit ett stort antal vittnesmål från läkare och vårdpersonal i olika delar av Iran. Dessa vittnesmål visar att skadade demonstranter systematiskt nekades vård, greps från sina sjukhussängar eller i vissa fall medvetet dödades inne på vårdinrättningarna.
En läkare från Lorestan rapporterar att regimtrogna läkare prioriterade skadade säkerhetsstyrkor, medan civila demonstranter lämnades att dö. En läkare, känd som Dr H.M., ska ha sagt om civila: ”Låt dem dö här.” Vittnen bekräftar att patienter med andningsslangar medvetet kopplades bort från syrgas och placerades i bårhus medan de fortfarande levde.
En läkare från Fars-provinsen berättar att många skadade träffades i huvudet, men att telefonlinjerna stängdes av så att kontakt med kirurger blev omöjlig.
I Teheran krävde säkerhetsstyrkor, med rättsliga beslut, fullständiga patientlistor, betalningsuppgifter och bankinformation för att identifiera och gripa skadade demonstranter.
I Lorestan transporterades kroppar till sjukhus i glassfrysar. De lossades på gårdarna, fick dödsintyg utan rättsmedicinsk undersökning och begravdes i massgravar. Många familjer söker fortfarande efter sina barn. De har pressats att antingen utge sig för att deras barn var medlemmar i Basij-milisen eller betala mellan 750 miljoner och 1 miljard toman i så kallad ”kulavgift”.
En specialistläkare i Teheran rapporterar att skottskador ofta registrerades som ”trafikolyckor” eller ”tumörer”. Han berättar om en 22-årig kvinna som opererades för en påstådd käktumör, men som i själva verket hade skjutits i halsen.
Säkerhetsstyrkor stormade sjukhus i Isfahan och konfiskerade över 500 patientjournaler. Minst 35 läkare, sjuksköterskor och vårdanställda har gripits för att ha hjälpt skadade demonstranter. Hem och kliniker genomsöktes, vårdpersonal misshandlades och deras egendom förstördes. Många skadade avbröt sin behandling av rädsla för arrestering och tvingades söka illegal och hemlig vård.
En läkare i Rasht rapporterar att cirka 1 200 döda registrerades på ett enda sjukhus under den första dagen, den 18 januari. Han beskriver staden efter den 20 januari som liknande ett ockuperat område under andra världskriget. Nästan varje familj har förlorat en anhörig eller har en skadad släkting.
150 tomma skolbänkar – massmord på barn
Samordningsrådet för Irans lärarfack har publicerat en lista med 150 elever som dödades den 18 och 19 januari. Dessa barn borde ha varit i klassrummen – inte i dödsstatistiken. 150 tomma skolbänkar symboliserar rätten till liv, utbildning och en framtid utan rädsla som berövades dem.
Barnen raderades inte bara fysiskt, utan också från den officiella berättelsen och det kollektiva minnet. Deras död är en direkt följd av en politik som normaliserar våld och billiggör människoliv. Listan publicerades inte för tillfälliga tårar, utan för att bryta normaliseringen av barnens död och för att ingen ska kunna säga: ”Vi visste inte.”
Brott mot folkrätten
Dessa systematiska brott mot Irans befolkning, särskilt mot barn och ungdomar, visar på ett totalt sammanbrott av etiska och juridiska normer. Att använda sjukhus som dödsverktyg, mörda skadade genom att stänga av livsuppehållande utrustning, förfalska journaler och förfölja vårdpersonal utgör brott mot mänskligheten enligt internationell rätt.
Varje droppe blod, varje dödat barn och varje förälder i sorg fördjupar klyftan mellan folket och makten. Denna klyfta är nu oåterkallelig. FN och Världshälsoorganisationen måste genomföra oberoende utredningar och tydligt fördöma dessa brott. Att använda vårdsystemet som repressivt verktyg är inte bara en människorättskris utan också en global hälsokris.
Uppmaning till solidaritet
Vi vädjar till det svenska samhället, till demokratiska krafter och till människor världen över att visa aktiv solidaritet med Irans folk. Dessa handlingar är krigsbrott och brott mot mänskligheten. Det är rimligt att förvänta sig att hela världen tydligt fördömer dem. Ingen regim som mördar sina barn, sina medborgare och sina läkare får fortsätta i tystnad. 150 tomma skolbänkar, tusentals gråtande ögon och miljontals sörjande hjärtan är vittnen till brott som aldrig kommer att glömmas och aldrig förbli ostraffade.
Galavesh Rostami, Iranska kommunistpartiet
Iran Human Rights (IHRNGO) är en ideell människorättsorganisation med medlemmar i och utanför Iran. Organisationen är baserad i Oslo och syftar till att skapa en rörelse mot dödsstraffet.
Lästips:
Medical Staff Testimonies on Killing of Protesters in Hospitals: IHRNGO Calls for an Independent WHO Investigation – Iran Human Rights, 3 februari 2026
