De senaste vintrarna har råttornas springande i väggarna kunnat höras vid åttatiden varje kväll i Elisabets trävilla i Eskilstunas utkant. I julas upphörde ljudet plötsligt. Ungefär samtidigt började något som liknade avföring från en mindre hund dyka upp på hennes trapp. Båda företeelserna fick sin förklaring när hon kom på en mörkbrun mård slinkandes in under trädäcket på husets baksida. Det är ovanligt att se en mård eftersom de är mycket skygga och är aktiva mest på natten, enligt Lantkompaniet.
Mården, som Elisabet kallar Morgan, försvann för några veckor sen i samband med att en av fåglarnas matstationer även den var spårlöst borta. Mården är ett skogslevande rovdjur som äter gnagare, ekorre, hare, fågelägg, insekter och bär. Den utmärker sig i hoppning samt i klättring, tack vare sina långa klor.
”Jag trodde Morgan hade skadat sig på fågelmataren eller fastnat och dött”, säger Elisabet, ”men det visade sig att han bara hade varit iväg på friarstråt”.
Igår fick Elisabet syn på Morgan mumsandes på en talgboll, och när hon tittade närmare såg hon en mindre, mer ljusbrun, mård. ”Morgan ställde sig på bakbenen och tittade efter den andra mården när den kom springandes och han slängde ner matbitar till den”, berättar hon.
Elisabet hoppas att även söta små mårdungar ska dyka upp framöver. ”Det verkar ju som att Morgan har hittat sin match, så jag tror de tänker bilda familj här”
Vad säger forskningen om teorierna?
Avföringen på trappen stämmer med hur mården markerar sitt revir, som Elisabets tomt verkar vara en viktig del av. Att Morgan försvunnit för att sen återvända kan förklaras av att mårdar har flera bon i sitt revir.
Mården föder visserligen sina ungar i mars till maj. Men herr och fru Morgan skulle i så fall ha dejtat sedan flera månader tillbaka då parningssäsongen är i juni till augusti. Mården är ett ensamlevande djur, som vanligen umgås endast under parningssäsongen.
Fru Morgan kan ha blivit imponerad av Morgans ’takeaway talgbollar’ och bestämt sig för att prova restaurangen själv. Om hon flyttar in permanent under Elisabets trädäck återstår att se.
Anna Eriksson