I den militära krigsretoriken används ord som ”försvarsvilja” och ”fredsskadad” allt oftare. Jag hör det i programmet ”Krigets retorik – hets eller uppvaknande?” i Sveriges Radio P1, kultur. (se lästips)
I programmet ger man flera exempel där både politiker och militärer använder ett svulstigt språk som innebär att vi nu måste förbereda oss inför det oundvikliga kriget – både mentalt och rent praktisk. Ord som nu används metodiskt i den militära retoriken är ”försvarsvilja” och ”fredsskadad”
Den praktiska förberedelsen handlar om att vi ska bunkra förnödenheter. Vattendunkar, konservburkar, ris och pasta, krossade tomater, stearinljus, tändstickor spritkök, vevradio eller batteriradio, ficklampor, varma kläder, bygga en koja under bordet för att hålla värmen och mycket annat – som det står i broschyren ”Om krisen eller kriget kommer”
Men det står inget om toapapper, det folk bunkrade mest under coronapandemin.
Den mentala förberedelsen står högt uppsatta politiker och militärer för. Militärer som alltid är klädda i uniform när de uppträder i TV. Eller som vid ”Folk och Försvar” där flera av dem, t.ex. ÖB Michael Claesson, hade kamouflagemönstrade uniformer, för att understryka stundens allvar. Det var bara ”krigsmålningen” och hjälmen med kamouflerande granris som fattades.
Den militära uniformen signalerar ju pondus och makt. Att det är folk som ”kan sin sak” som ”vet vad det handlar om” och som vi ska tro och lita på.
Man undra om dessa överbefälhavare, generaler och amiraler även bär uniform när de är civila. När de går på restaurang, bio eller teater. När de är bjudna på middag, eller bjuder hem folk på middag.
Det första jag själv gjorde när jag låg i lumpen och hade permis, var att byta om till ”civila kläder”.
I programmet nämns också historikern Sverker Sörlin som i programmet ”Tankar för dagen” pratade just om den ”retoriska kapprustning” som pågick inför Sveriges förhandlingar om Nato-medlemskap. Han varnade för att det offentliga samtalet blir alltmer aggressivt och extremt. Att de som motsätter sig Nato-medlemskap och medföljande kapprustning kallas ”fredsskadade”. (se lästips)
I ett annat intressant program på samma tema, ”Militära och civila fanor som symboler för makt, hopp och gemenskap”, berättar forskaren Karin Tetteris vid Armémuseum om flaggornas och fanornas betydelse vid krig.
Historiskt, 1600-talet och framåt, skulle soldaterna svära sin trohet till kungen och flaggan. Det var dödsstraff om man bröt mot trohetseden.
Flaggorna och fanorna som användes vid strid skulle ingjuta moral, mod och stridsvilja. Att man stred för ”kungen och fosterlandet”.
Värt att notera är att under Gustaf II Adolfs krig använde sig Sverige i stor utsträckning av legosoldater och utländska trupper, särskilt under trettioåriga kriget. Sveriges befolkning var för liten för att täcka ”behovet”. Hur lojala var dessa inhyrda soldater mot ”fanan och fosterlandet?
Kanske det var som inom nutidens moderna idrott – man ställer upp för det lag som betalar mest.
Jag har aldrig kunna förlika mig med det här med flaggor och patriotism. Synonym till patriotism är fosterlandskärlek. Men som internationalist står för mig ordet patriotism för inskränkt nationalism. Därför sjunger vi ”Upp trälar uti alla stater…”. Internationalen – internationalismen.
Nu är det bara kapitalet som är gränslöst – som rör sig fritt över nationsgränserna.
Eller citatet; ”Tänk om någon vill starta ett krig – och ingen går dit”. Det vore en dröm att stilla bedja om. Att alla soldater som kallas in som kanonmat kollektivt vägrar att ställa upp på galenskapen.
Det sägs att det är Astrid Lindgren som myntat uttrycket ”Tänk om någon vill starta ett krig – och ingen går dit.
Men det är en amerikansk film, en dramakomedi, från 1970 ”Suppose They Gave a War and Nobody Came”.
På svenska fick filmen titeln ”Galningar på krigsstigen”. En helt obegriplig titel som är raka motsatsen till ”Tänk om någon vill starta ett krig – och ingen går dit.
Nu, när vi inte längre kan lita på USA, Trump och Nato ska ”vi”, EU, Europa, kärnvapenrusta. Idén är att utifrån Frankrikes kärnvapenarsenal, bestående av 290 kärnstridsspetsar, ska det rustas upp så att Europa står emot Rysslands 5 580 kärnvapenstridsspetsar.
Men 290 eller 5 580 kan väl kvitta. Det räcker med några få av dagens ”moderna” bomber, med sprängkraft som är över100 gånger starkare än bomberna över Hiroshima och Nagasaki, för att ta död på allt och alla. (se lästips)
Rolf Waltersson
Lästips:
- Larm om kapprustning när kärnvapenavtal löper ut – SVT Nyheter. 5 februari 2026 (här kan ni se kartbild som visar hur många kärnvapenstridsspetsar respektive kärnvapenmakt har)
- Krigets retorik – hets eller uppvaknande? – Pi Kultur. 18 januari 2024
- Militära och civila fanor som symboler för makt, hopp och gemenskap – Sveriges Radio. 27 januari 2026
- Sverker Sörlin – De fredsskadade – Tankar för dagen – Sveriges Radio. 17 januari 2024
- Slaget vid Lützen – Wikipedia (Här kan ni se bilder. Gustav II Adolf i täten för ”sina” soldater och flaggor och fanor som ska ingjuta moral och stridsvilja)
