Insändaren är tidigare publicerad i Eskilstuna-kuriren (29/01)
******
I Eskilstuna kommun arbetar lärare inom gymnasieskolan och vuxenutbildningen under samma huvudman och med samma politiska ledning. Ändå visar våra medlemsenkäter två helt olika verkligheter. Skillnaderna är så tydliga att de inte längre kan avfärdas som tillfälligheter.
De handlar om organisering, prioriteringar och ledning. I den kommunala vuxenutbildningen uppger över 90 procent av lärarna att de känner sig trygga i sitt arbete. En stor majoritet upplever att de har tillräckliga resurser, rimliga scheman och faktiska möjligheter till verksamhetsutveckling. Kompetensutveckling är något som sker – inte något som ständigt skjuts upp.
Men i gymnasieskolan ser bilden helt annorlunda ut! Endast omkring 30 procent av lärarna anser att de har tillräckliga resurser för att utföra sitt arbete väl. En majoritet saknar tid för planering, reflektion och kompetensutveckling.
Missnöjet med förutsättningarna för verksamhetsutveckling är massivt och har varit stabilt över flera år. Detta är inte en tillfällig svacka – det är ett långvarigt tillstånd. Kommunens egen medarbetarenkät visar att endast 12% av medarbetarna på gymnasiet rekommenderar Eskilstuna kommun som arbetsgivare!
Skillnaden mellan gymnasieskolan och vuxenutbildningen kan inte förklaras med att vuxenutbildningen har enklare uppdrag. Tvärtom möter vuxenutbildningen ofta elever med kort skolbakgrund, språkliga hinder och stort behov av stöd. Ändå visar enkäten att lärarna där har bättre förutsättningar att lyckas i sitt uppdrag. Det visar en avgörande sak: när organisationen ger tid, resurser och tydlighet fungerar verksamheten, även under press.
När förändringar genomförs måste utgångspunkten vara att bevara och sprida det som fungerar. I gymnasieskolan återkommer samma signaler år efter år: tidsbrist, personalbrist, brist på läromedel och ett utvecklingsarbete som i praktiken inte hinns med.
Sammantaget vittnar detta om en arbetsmiljö där lärarna förväntas bära ett ansvar som inte matchas av förutsättningarna. Vuxenutbildningens resultat visar att det går att skapa hållbara arbetsvillkor inom kommunens ram. Kunskapen finns redan i organisationen.
Frågan är varför den inte används fullt ut även för gymnasieskolan. Att acceptera dagens situation innebär att läraryrket urholkas och att eleverna får betala priset. Om Eskilstuna kommun menar allvar med kvalitet och likvärdighet måste gymnasiets lärare ges samma professionella förutsättningar som kollegorna i vuxenutbildningen. Skillnaderna visar att förändring är möjlig. Nu krävs politisk vilja att genomföra den.
Magnus Klavins
Cecilia Chávez Sánchez
Elin Lindahl
Cathrin Vinge
Urban Sandberg
Skolformsföreningen för gymnasiet och vuxenutbildningen Sveriges lärare Eskilstuna