Omständigheterna kring kapningen av Sidas stöd till den humanitära organisationen Islamic relief Sverige (IRS) skickar illavarslande signaler. Beslutet stryper nämligen inte endast de livräddande insatser IRS är bäst placerad att leverera. Enligt flera debattörer utgör det även ett hot mot rättssäkerheten av svenska myndigheters beslut, liksom hela civilsamhällets förmåga att verka på lika och förutsägbara villkor.
Sidas företrädare framstår närmast som ’gaslighted’ när de tvingas förklara varför de ska avveckla stödet till en organisation som enligt de själva ”är mycket effektiva, håller hög kvalitet och når människor i nöd som ingen annan når”. Detta säger avdelningschef Jakob Wernerman till Expressen (21/1). I Sidas egna återkommande granskningar säger han att man funnit att ”det finns inga belägg för att IRS bedrivit antidemokratisk eller våldsbejakande verksamhet”, vilket var grunden till beslutet. Att myndigheten framstår som förvirrad och opålitlig är troligtvis inte något man inom Tidö-kretsen beklagar, tvärtom.
Biståndsminister Benjamin Dousa är noga med att påpeka att det är Sida självt, och inte regeringen, som fattat beslutet. Detta stämmer rent formellt, men måste ses i sin kontext. Styrelseprotokollen visar att styrelsen varit avgörande i beslutet. Regeringen har därtill nyligen ålagt Sida att fatta avslagsbeslut om det inte är till 100 procent säkerställt att mottagarorganisationen saknar kopplingar till våldsbejakande ideologier, extremism eller islamism. ”Det är en mer långtgående styrning än vad vi haft tidigare”, säger Wernerman till Expressen.
I fallet med IRS vilade Sidas beslut på en granskning av myndigheten Centrum mot våldsbejakande extremism (CVE). CVE:s uppdrag var ”att redovisa om det finns uppgifter som kan tyda på kopplingar”, säger enhetschef Anna Strempel till Expressen. Den till mestadels sekretessbelagda rapporten nämner att ”ett fåtal personer” inom IRS (ELLER DESS MEDLEMSORGANISATIONER) har (ELLER HAR HAFT) kopplingar till våldsbejakande extremism eller antidemokratiska miljöer. Inför omöjligheten att bestrida CVE:s uppgifter, och enligt regeringens krav på 100% säkerhet, fanns det för Sida bara ett möjligt alternativ: avslag.
På sociala medier råder det däremot ingen tvekan om vems förtjänst Dousa anser det var att IRS fick avslag. ”Storstädningen har bara börjat”, deklarerar han triumferande på X (21/1). Man måste fråga sig ”vilka grupper som i framtiden kan komma att bedömas som för riskfyllda för att tolereras som fullvärdiga aktörer i civilsamhället”, skriver statsvetaren Anna Ardin i Dagens Nyheter (30/1). Hon tillägger:
När ledande politiker och opinionsbildare talar om civilsamhället i termer av städning och utrensning klargörs också riktningen. Det som nu sker med IRS framstår därmed inte som ett isolerat beslut, utan som en del av ett bredare politiskt projekt där staten steg för steg omdefinierar vilka som anses tillräckligt pålitliga, tillräckligt ideologiskt kompatibla, för att få verka.”
I Global Bar Magazine (26/1) ifrågasätter David Isaksson om Sidas beslut är förenligt med förvaltningsrätten och principerna kring likabehandling. Vad gäller regeringens inblandning förutspår han en prövning om ministerstyre i konstitutionsutskottet. (se lästips)
För att återkomma till frågan i rubriken. Även utan att utvidga begreppet ’koppling’ till att inkludera hela släktträd och lösa förbindelser med bordskamrater vid konferenser är svaret självklart nej. Tidölagets företrädare kan inte bevisa att ingen av dem och ingen inom någon ansluten organisation har någon som helst koppling till någon form av våldsbejakande ideologier, extremism eller islamism.
Ändå finansieras riksdagsledamöter helt av skattemedel, och tillåts dessutom att representera oss politiskt. Även de partiföreträdare som är eller har varit, eller har nära familjemedlemmar som är eller har varit medlemmar i, till exempel, våldsbejakande organisationer. (se exempel under lästips)
Men när det gäller organisationer i civilsamhället som bara delvis stöds av skattepengar, då har bevisbördan tydligen vänts från ’oskyldig tills motsatsen bevisats’ till ’skyldig om motsatsen inte kan styrkas till 100 procent’. Om den tillåts få fäste blir en sådan selektivt tillämpad försiktighetsprincip ett ypperligt verktyg i händerna på en regering som vill neutralisera valda delar av civilsamhället.
En annan fråga som är svår att komma ifrån är om det räcker med ordet ’Islam’ i en organisations namn för att förknippas med extremism. Tidö-partierna kan i alla fall inte anklagas för att vara islamofobiska till 100 procent. Precis som med ’sina egna’ gör man undantag i utvalda fall. Som David Isaksson påpekar är ”Islamism … alltså ok, i Syrien, Somalia, Turkiet och andra länder –så länge det kan hjälpa oss att få oönskade individer utvisade ur landet.”
Anna Eriksson
Lästips:
Sida: Regeringens krav stoppar effektivt bistånd – Expressen, 21 januari 2026
DN Debatt. ”Beslutet mot Islamic Relief bygger på fördomar, inte fakta” – Dagens nyheter, 30 januari 2026
Kommentar: Sidas beslut för tankarna till McCarthys 50-tal – Global Bar Magazine, 26 januari 2026
Ledare: Sida överger rättsprinciper för SD:s islamistjakt – Arbetsvärlden, 26 januari 2026
Tidöstyrt bistånd – Internationalen, 1 februari 2026
