Du svepte in dig
i sorgens yllefilt
som stack och kliade
som höll mig utanför
och inte tillät
ord att komma fram
och inte medgav
en strykning över kinden.
När jag drog
i en trådända
blev det ett litet hål
som du inte kunde
låta bli att pilla i
rätt som det var
hade hålet blivit så stort
att vi plötsligt
kunde se varandra.
Lena Staaf
