Foto: Alexas_Fotos/Pixabay.

Tidöregeringen skär ner ännu mera av biståndet till världens fattigaste

I över 50 år har det varit samförstånd i Sveriges riksdag om att en procent av BNP ska avsättas till bistånd till världens fattigaste. Vissa år har biståndsbudgeten till och med varit något högre än en procent.

2022 bröt Tidöregeringen den trenden genom att besluta skära ner biståndet i en första etapp till 0,7 procent. Från SD är kravet att sänka ytterligare, så det är väl bara en tidsfråga innan Sverige ligger UNDER 0,7 procent som är den undre gräns FN vill att rika länder ska satsa på bistånd.

Samtidigt har regeringen beslutat att ändra inriktningen så att biståndet i större utsträckning ska utformas så att det gynnar svensk industri och svensk export. Alltså från “obundet” till ”bundet” bistånd. (se lästips)

Utöver det har Tidöregeringen tidigare beslutat att ekonomiskt bistånd till Ukraina ska räknas av från biståndsbudgeten.

Nu har Tidöregeringen beslutat att ”frigöra” ytterligare 2 miljarder i bistånd till Ukraina. ”Frigöra” betyder att man drar ner biståndet till fem länder – Tanzania, Mocambique, Zimbabwe, Liberia och Bolivia – med 2 miljarder, och överför dessa pengar till Ukraina.

Utöver det stänger regeringen Sveriges ambassader i Zimbabwe, Liberia och Bolivia. Det innebär att de fattiga länderna Zimbabwe, Liberia och Bolivia har ambassader i Stockholm, medan det rika Sverige inte kommer att ha ambassad i dessa tre länder. (se debattartikel i SvD undertecknad av företrädare för alla fyra Tidöpartier)

Det är inte fel att ge ekonomiskt bistånd till Ukraina. Men att sätta två angelägna behov mot varandra, och nu låta dessa fem länder ”betala” för biståndet till Ukraina, det är fel.
Dessutom finns väl inte Ukraina med på någon lista över det vi brukar kalla ”U-länder”.

Biståndsprojekt brukar inte heller styras av vilka regimer biståndsländerna har. Regimer växlar. Ibland lite vänster. Ibland lite höger. Och ibland lite mittemellan.
Det är folken vi hjälper – inte regeringarna. Det är väl därför Sverige fortfarande ger bistånd till ett land som Turkiet. Det svenska biståndet till Turkiet går bland annat till:

Stöd till tortyroffer
Stärka kvinnors rättigheter
Rättsligt stöd till fängslade journalister och politiska fångar
Stärka mänskliga rättigheter och demokrati

Det borde ju vara lite “skämmigt” för Erdogan, som läxade upp Sverige inför Nato-inträdet när det gäller mänskliga fri- och rättigheter, samtidigt som Sverige ger bistånd till organisationer i Turkiet som arbetar till stöd för de som är offer för Turkiets brist på mänskliga rättigheter.

Nu ”beklagar” utrikes- och handelsminister Benjamin Dousa (M) att man “tvingas” göra denna omprioritering av biståndet. Jag hörde det nyss i ett inslag i Sveriges Radio P1 när han debatterade detta med en representant för hjälporganisationen Diakonia. Diakonia som dessutom är en av de människorättsorganisationer som drabbats av regeringens nedskärningar

Ska man tro vad Aftonbladet skriver så ligger det politiska motiv bakom – att länderna som nu får minskat bistånd är ”för socialistiska”.

”Sverige stryper bistånd till fem länder: ”Präglas av socialism”, är Aftonbladets rubrik. (se lästips)

När Diakonia 2024 frågade riksdagspartierna om deras ambitioner när det gäller biståndet hamnade V, MP och C i topp. S, L och KD lite lägre. M i botten. SD svarade inte ens på Diakonias frågor. (se lästips)

Jag brukar säga att ett samhälle ska värderas utifrån hur man behandlar dem som är fattigast. Och i Sverige ökar nu fattigdomen dramatiskt. Man nämner siffran 700 000 fattiga i Sverige.

På samma sätt ska man se hur de rika länderna beter sig mot de allra fattigaste i världen.

I den bästa av världar där resurserna fördelades lika och rättvist skulle det inte behövas något bistånd. Men nu ser inte världen ut så.

Rolf Waltersson

Lästips:

You May Also Like