Den 29 oktober hölls ett presidentval i Tanzania vars officiella resultat var nästan 98% till det styrande CCM:s kandidat, Samia Suluhu Hassan. Före valet hade det största oppositionspartiets ledare fängslats och flera andra kandidaters deltagande nekats. En stor del av oppositionen hade också valt att bojkotta valet.
Redan på valdagen förvandlades den tidigare huvudstaden Dar es Salaam (som betyder ’fridens hemstad’) och många andra städer till dittills aldrig skådade scener för våld och upplösning av det vardagliga livet.
Hundratals demonstrerande unga människor sköts till döds eller arresterades för att senare åtalas för landsförräderi (som kan straffas med döden). I sex dygn levde befolkningen under de facto undantagstillstånd med utegångsförbud och utan Internet eller fri tillgång till kommunikation.
Svenska medborgare på plats har vittnat om polisförbud mot att förmedla information eller bilder på vad som försiggicks. Säkerhetsstyrkor bröt sig enligt uppgift in hos folk för att kontrollera mobiler och legitimation (utlänningar var särskilt utsatta efter att regeringen förkunnat att oroligheterna drivits på av ’främmande makt’).
Sedan Samia Suluhu Hassan svors in som president den 3 november har läget i stort lugnat ner sig och svenska UD drog en vecka senare tillbaka sin avrådan från resor till landet. Suhulu Hassan var sittande president sedan förre presidenten John Magufulis död 2021.
Presidenten har föreslagit en försoningskommission i ett försök att stilla missnöjet, men många fruktar att detta endast är ett ’spel för galleriet’.
Senare i november meddelade regeringen att man ställt in firandet av självständighetsdagen den 9 december efter rapporter om planerade protester mot dödandet av demonstranter runt valet.
Det av omvärlden nästan universellt ifrågasatta valresultatet följer på flera års förföljelser mot oppositionspolitiker, journalister och människorättsaktivister under President Suluhu Hassan och hennes föregångare John Magufuli.
Som kontext kan det nämnas att kritik (eller i alla fall uteblivna gratulationer) har kommit även från afrikanska länder och regionala organisationer som vanligtvis undviker minutiöst att kritisera varandra. Endast grannlandet Ugandas statsledare har framfört sina gratulationer.
Anna Eriksson
