Jag hittar en bild som blivit liggande i en vrå i min dator. Ett tidningsklipp från 2015.
Det handlar om Carola Lemne, en gång i tiden vd för Svensk näringsliv (SN), som i en intervju i Dagens Nyheter berättar om sin barndom. Att man i hennes barndomshem hade ett hembiträde från Thailand:
Hon kunde krypa på knäna och servera och se ut som en drottning under tiden”.
Sådana hembiträden är det ont om numera. Det är skillnad mot den gamla goda tiden då överklassen omgav sig med betjänter som tog hand om sysslor man ansåg sig för fin för att utföra själv.
Jag kommer osökt att tänka på en gammal svensk film jag såg på TV för några månader sedan – ”Kanske en gentleman”, från 1950.
Handlingen i korthet. Direktör Haglund (spelad av Gösta Cederlund) slår vad med skådespelaren Stig Järrel (Spelad av Stig Järrel) om att han kan förvandla en buse från samhällets botten till en riktig gentleman på två månader.
På ett ölschapp träffar de lumpsamlaren Gurra (spelad av John Elfström). Efter en viss tvekan ställer Gurra upp på att, mot ersättning, förvandlas från “underklassbuse” till en riktig “gentleman” som vet hur man för sig i de “finare salongerna”
Det handlar om att “sila snacket”, att lära sig konversera med ett fint och kultiverat språk. Likaså hur man beter sig vid ett fint dukat matbord. Att man tar besticken i rätt ordning. Att man inte stoppar i skeden i munnen när man äter soppa. Och så vidare
Hemma hos direktör Haglund har man naturligtvis betjänter som sköter sysslorna som inte en direktör och hans (hemma)fru ska behöva syssla med.
(Hemma)fruns syssla består till stor del av att hålla kaffe- och tepartyn med väninnorna, som består av konsulinnor och annat fint folk
Det hela slutar med att lumpsamlare Gurra förvandlas till en fullfjädrad gentleman som konverserar på fint sätt och som använder besticken i rätt ordning.
Gurra hinner även med att lära odågan till son i familjen att bli en ”hederlig karl”
Och direktör Haglund vann vadslagningen. Han förvandlade lumpsamlare Gurra till gentleman på två månader.
Det hela slutar med att Gurra återvänder till sina polare på ölschappet där han bjuder alla bira. Gentlemannalivet var inget för honom.
Redan 1935 gjordes en film med ungefär samma tema “Kanske en gentleman”. Så filmen från 1950 är en uppföljare.
Undrar hur det gick för Carola Lemne. Hittade hon något nytt hembiträde från Thailand “som kan krypa på knäna och se ut som en drottning när hon serverar”
Rolf Waltersson
Lästips:
- Kanske en gentleman (1950) – Wikipedia (här kan ni se ett antal stillbilder från filmen. Både Gurra med polarna på ölschappet och Gurra som gentleman)
- Kanske en gentleman (1935) – Wikipedia
- Carola Lemne drömmer om den svenska drömmen – Dagens Nyheter. 3 oktober 2015