Jag är glad att lägga 2025 bakom mig. Min pappa dog i cancer under våren, och redan på nyårsnatten 24/25 visste vi exakt vad det nya året skulle innebära.
Nyårsnatten 25/26 möter många av oss i stället med en skräckblandad förtjusning. Det är valår. Ett valår har ingen ödesbestämd utgång – det formas helt av vad du och jag som medborgare väljer att fylla det med. Du har säkert hört uttrycket “vi får de politiker vi förtjänar”. När det gäller mig stämmer det verkligen.
Jag tillhör nämligen den grupp som aldrig tidigare engagerat sig politiskt. Jag har tagit demokratin för given, som något självklart och stabilt som bara finns där. Men för några år sedan såg jag mina barn i ögonen och insåg att jag själv varit curlad av tidigare generationers kamp för rättvisa och jämlikhet – samtidigt som deras framtid inte alls framstod som lika självklar eller trygg. Den insikten gjorde ont. Så nu har jag börjat beta av den där skulden, och försöker samtidigt engagera andra att göra detsamma.
Hur gör man då?
Steg 1: Hitta din grupp.
Vilket parti bildades av människor med intressen som liknar dina? Alla partier bildades för att värna vissa perspektiv och grupper. Ta reda på vilket som ligger närmast dig. Kom ihåg att man aldrig kan vara överens om allt – ibland handlar det om att välja det minst dåliga alternativet.
Steg 2: Hur mår ditt parti lokalt?
Många mindre partier har det tufft. Brist på ekonomi och engagerade medlemmar gör det svårt att synliggöra och driva sina frågor. Politiskt engagemang behöver inte innebära att stå i skottgluggen – det mesta arbetet sker genom föreningsliv, styrelsearbete och medlemskraft.
Steg 3: Känn glädjen och hoppet i att organisera dig med andra.
Det finns en särskild energi i att vara del av ett framåtlutat och konstruktivt sammanhang. Den ger kraft, riktning och mening.
Historien visar gång på gång att organisering är fundamentet för progressiv förändring. I frågor som klimatet och vinster i välfärden har folkviljan varit tydlig i decennier. En demokrati där tydliga och långvariga majoritetsuppfattningar konsekvent lämnas utan politiskt genomslag riskerar att urholkas inifrån.
Att rösta vart fjärde år är en nödvändig men otillräcklig grund för en levande demokrati. Passivitet i den demokratiska processen är också ett val – med konsekvenser. Låt nyårslöftet 25/26 bli att ta ett första steg mot ett mer aktivt deltagande.
Cathrin Vinge
